I Sydsvenska Dagbladet för idag finner jag en krönika av Anders R Olsson som inledningsvis påstår: "Personlig integritet offras i den okontrollerade teknikrevolutionen". Han skriver vidare: "Oavsett hur det går åt pipan - för det kommer det att göra - blir demokratin lidande." Hans främsta exempel på hot mot personlig integritet, mot demokratiska processer och mot rättssäkerhet, är snabbt växande mängder personuppgifter på www och andra ställen, "vidöppna" persondatorer anslutna till internet och, särskilt, RFID.
Han noterar - och det är bara att hålla med:
"Kring problem som dessa pågår i Sverige inget utredande, ingen politisk aktivitet, ingen forskning värd namnet. De är inte ens synliga som politiska frågor." Och att "ett självklart politiskt initiativ borde handla om kunskapsuppbyggnad. Sverige behöver en think-tank med möjligheter att följa och analysera internationell forskning inom relevanta områden."
Vad jag frågar mig är dock:
Är en övertygelse om att "det kommer att gå åt pipan" en fruktbar utgångspunkt för dylika analyser?
Har det någonsin funnits några "kontrollerade" teknikrevolutioner? Kontrollerade i den meningen att man noga tänkt igenom möjliga konsekvenser och sedan försiktigt låtit utvecklingen ha sin gång, under uppsikt. Inte vad jag vet. Inte vad gäller informationshantering i alla fall. Både vad gäller skriftspråk, boktryckarkonst och internet så har samhällena fått hantera konsekvenserna bäst de kunnat. Och så lär det förbli.
Vidare: Är "kontroll" över huvud taget det positiva nyckelord vi behöver?
Säkert måste vissa saker regleras juridiskt och på andra sätt, genom ekonomiska incitament eller motsatsen t ex. Men "teknikrevolutionen"? Jag tror inte att det ens är lönt att tänka tanken, att man ska kunna kontrollera den - inte om man vill få till stånd en kreativ psykologisk och social anpassning till de ändrade förhållandena.
Vad som absolut krävs, däremot, är en allmänt utbredd medvetenhet om vad som pågår. Denna kan enligt min övertygelse bara åstadkommas genom en kombination av nyfikenhet, intresse, viss distans och adekvat kunskap. Därvid spelar diskussion av möjliga negativa konsekvenser av specifika teknologier en given roll, men att skåpa ut hela den nu pågående teknikutvecklingen som ett enda stort "hot" är inte vettigt.
Framtiden kan inte beslutas. Däremot kan tänkande människor som bryr sig hjälpa andra att förstå vad som händer i en livligt diskuterande atmosfär, inte minst genom att konstruera adekvata tankeverktyg. Detta bör även staten medverka till.
Möjligen är det både betecknande och, i bästa fall, hoppingivande att firmor som Nokia i viss utsträckning skapar fora som även berör de större frågorna i sammanhanget:
The Feature
/Per
Comments