Infontology

"Fejk är gott nog"

Craig Silverstein, director of technology, Google säger:

"I wish computer search engines would become as intelligent as human searchers in 2004.
"What probably will actually happen is they'll just get better at faking it. Artificial intelligence is very, very hard. Luckily, sometimes faking it is good enough."

Det är ju ett gammalt tvisteämne i samband med diskussioner om artificiell intelligens, inte minst i samband med Turing-testet: Hur vet man att en maskin är "intelligent"? Silverstein-citatet ovan ger en återigen anledning att fundera över, om det spelar någon roll huruvida en maskin "verkligen" är intelligent eller inte. Gör den något som människor traditionellt sett brukat göra, som att samla och utvärdera information, snabbt och effektivt - såsom Google allt bättre lyckas med - ja då uppvisar dessa maskiner en hög grad av praktisk "intelligens", i sitt sammanhang. Och frågan om deras "reella intelligens" är då på sätt och vis akademisk.

Från praktisk synpunkt spelar det ju ingen roll att det är "fusk" (enligt någon sorts ideal måttstock). Google, rätt använd, är en enorm "intelligens"-förstärkare redan nu.

Dylika fenomen bör i högre grad uppmärksammas i diskussioner om artificiell intelligens. I framtidsspekulationer av mer eller mindre seriöst slag, tänker man alltför ofta i termer av superintelligenta robotar som får alla att häpna. Men långt innan dess har vi blivit totalt beroende av teknologier som Google. I internetmiljön är man helt enkelt "dum" om man inte utnyttjar sökmotorer kreativt. Mycket av den vane internetanvändarens intelligens är m a o redan nu fast förankrad i kvasiintelligenta program.
Långt innan Einstein-roboten träder fram, har de hel- eller halvdumma maskinerna redan ockuperat den samhälleliga arenan, utan vare sig buller eller bång.

/Per

Tvättas i 50 grader

Min nya skjorta ska enligt tvättanvisningarna tvättas i 50 grader. Det känns helt avigt, vilket på ett sätt är naturligt och på ett annat väldigt, väldigt konstigt.

Är det kanske bara jag som reagerar så starkt när 40/60/95-maffian ifrågasätts? En tanke som slår en är att "den kan inte vara svensk", en annan "i vilken tvättkorg ska jag lägga den".

Å ena sidan är det inga problem att veta hur man ska tvätta den, precis som det inte vore några problem att följa en hastighetsbegränsning till 40 km/h eller för all del 67,5. Å andra sidan har vi en så stor mängd omedvetna beteendemönster kopplade till de här fasta kategorierna och som styr vårt handlande. Kommer man bort från det hemtama känns det som att vad som helst kan hända...

/Simon

Fler gest-gränssnitt

Fler och fler firmor släpper prylar med gest-gränssnitt. NE Asia Online skriver både om tillämpningar där man har armband med rörelsedetektorer och web-kameror med rörelseigenkänning som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Något att tänka på i sammanhanget är att om man har webkameror eller motsvarande för gest-igenkänningen så kommer ju acceptansen för kameror att öka, och man kommer att reagera mindre och mindre på kameror i olika andra sammanhang. Som bäddat för ändamålsglidning...

Länk via Gizmodo. /Simon

Kan/bör "teknikrevolutionen" kontrolleras?

I Sydsvenska Dagbladet för idag finner jag en krönika av Anders R Olsson som inledningsvis påstår: "Personlig integritet offras i den okontrollerade teknikrevolutionen". Han skriver vidare: "Oavsett hur det går åt pipan - för det kommer det att göra - blir demokratin lidande." Hans främsta exempel på hot mot personlig integritet, mot demokratiska processer och mot rättssäkerhet, är snabbt växande mängder personuppgifter på www och andra ställen, "vidöppna" persondatorer anslutna till internet och, särskilt, RFID.

Han noterar - och det är bara att hålla med:
"Kring problem som dessa pågår i Sverige inget utredande, ingen politisk aktivitet, ingen forskning värd namnet. De är inte ens synliga som politiska frågor." Och att "ett självklart politiskt initiativ borde handla om kunskapsuppbyggnad. Sverige behöver en think-tank med möjligheter att följa och analysera internationell forskning inom relevanta områden."

Vad jag frågar mig är dock:
Är en övertygelse om att "det kommer att gå åt pipan" en fruktbar utgångspunkt för dylika analyser?
Har det någonsin funnits några "kontrollerade" teknikrevolutioner? Kontrollerade i den meningen att man noga tänkt igenom möjliga konsekvenser och sedan försiktigt låtit utvecklingen ha sin gång, under uppsikt. Inte vad jag vet. Inte vad gäller informationshantering i alla fall. Både vad gäller skriftspråk, boktryckarkonst och internet så har samhällena fått hantera konsekvenserna bäst de kunnat. Och så lär det förbli.

Vidare: Är "kontroll" över huvud taget det positiva nyckelord vi behöver?
Säkert måste vissa saker regleras juridiskt och på andra sätt, genom ekonomiska incitament eller motsatsen t ex. Men "teknikrevolutionen"? Jag tror inte att det ens är lönt att tänka tanken, att man ska kunna kontrollera den - inte om man vill få till stånd en kreativ psykologisk och social anpassning till de ändrade förhållandena.

Vad som absolut krävs, däremot, är en allmänt utbredd medvetenhet om vad som pågår. Denna kan enligt min övertygelse bara åstadkommas genom en kombination av nyfikenhet, intresse, viss distans och adekvat kunskap. Därvid spelar diskussion av möjliga negativa konsekvenser av specifika teknologier en given roll, men att skåpa ut hela den nu pågående teknikutvecklingen som ett enda stort "hot" är inte vettigt.

Framtiden kan inte beslutas. Däremot kan tänkande människor som bryr sig hjälpa andra att förstå vad som händer i en livligt diskuterande atmosfär, inte minst genom att konstruera adekvata tankeverktyg. Detta bör även staten medverka till.
Möjligen är det både betecknande och, i bästa fall, hoppingivande att firmor som Nokia i viss utsträckning skapar fora som även berör de större frågorna i sammanhanget:
The Feature

/Per

När orden blir varumärken, del 2

Vad betyder det att "googla"? På engelska har den populära sökmotorn gett upphov till verb -- fast med flera olika betydelser:

Det vanligaste är förstås att det betyder att använda Google, men så enkelt är det inte. Gör man en sökning på "googled" (på Google, förstås!) visar det sig att flera olika betydelser samexisterar. Och det gör de utan att det känns som om betydelsen är lätt att missförstå.

Här betyder det att hamna långt upp i listan av sökresultat, medan det här betyder att man tar en gammal sökmotor och gör om den efter mönster från Google.

Och i den här artikeln har de bestämt sig för att det betyder något väldigt specifikt -- att leta i Google efter information om en ex-pojk/flickvän:

IDS: Have you been Googled lately? (Arts, 01/16/2003)

In fact, to "google" means "to use an Internet search engine such as Google.com to look for information related to a new or potential girlfriend or boyfriend," according to wordspy.com, an online dictionary that relays alternative meanings of words.

Och här är vi ju över på den allmänna -- generiska -- betydelsen av ordet, för nu är det inte nödvändigt att använda just Google, det går bra med vilken sökmotor som helst.

/Simon

Realism i virtuella världar

Via Boing Boing hittar jag fram till Terra Nova, en blogg om de nya territorier som människor erövrar i virtuella världar. Där skriver Greg Lastowka om realism i virtuella världar, och att det egentligen är spännande hur beroende de virtuella världarna är av den verkliga världen. Han avslutar med att fråga sig om det nånsin kommer att vara den virtuella världens Picasso som blir det dominerande renderingsidealet:

Terra Nova: The Value of Realism

Of course, as Richard suggests, reality in all its glory can never actually be modelled (which is why we'll never be able to accurately forecast the weather). So the pursuit of virtual realism must ultimately end in failure or only partial success. Statues will only come to life in Greek Myths and science fiction. And even in the virtual world genre, there are alternatives to the reality fetish -- Ludicorp's The Game Neverending is the one that comes most readily to mind.

For the most part, though, we're still in an era where verisimilitude is a common goal. If one sees virtual world design as an art form, this is somewhat interesting. In fine art, this moment essentially passed after the time of Durer's rabbit (though it resurfaced, to some extent, with the Pre-Raphaelites, the photorealists, and contemporary realism). I wonder how long virtual worlds designers will pursue verisimilitude? At what point (if ever) will Picassos and Rothkos of virtual world design predominate?

Själv tror jag att virtuella världar är realistiska främst för att vi ska ha lätt att ta dem till oss -- att kunna bygga vidare på den interaktion vi känner till från "den verkliga världen" gör att vi kan ha mycket kunskapsöverföring till den virtuella världen. Men ju mer konventioner som blir gemensamma för de olika virtuella miljöerna -- och som inte finns i den verkliga världen -- desto mer kommer de att kunna utvecklas i en "orealistisk" [sic!] riktning.

/Simon

DN - Den obegripliga elräkningen

Dagens Nyheter skriver i dagens ledare mycket insiktsfullt om diverse psykologiska aspekter av att vi som konsumenter inte kan agera adekvat vad gäller vår elförbrukning. Resonemangen kan även tillämpas på andra liknande områden där de underliggande informationsmodellerna har blivit oöverskådliga för människor, som pensioner, föräldrapeng och mobiltelefonkostnader.

Sannolikt kommer denna vinter varken plånboken eller omfattande strömavbrott att tvinga oss elkonsumenter att tänka på elförsörjningen. Det är i de flesta människors ögon något positivt. Varför tänka på elkraft och elräkningar när det finns så många andra beslut som måste fattas i livet?

Många är nog rent av beredda att betala några hundralappar extra om året för att slippa tänka på elförbrukningen. Så lär det också förbli hur elmarknaden än förändras.

För en del konsumenter utgör elen så liten del av de totala kostnaderna att det inte uppfattas som värt besväret att försöka pressa elkostnaderna. Andra uppfattar värdet av att kunna använda elen just när det passar som så stort att en merkostnad för elen inte är avgörande.

Vilken är egentligen vår mentala modell av det som ger en viss siffra på elräkningen? De flesta har nog väldigt föråldrade tumregler att gå efter, men frågan är om det verkligen är befogat att skaffa sig en bättre modell. Går det tillräckligt långt måste vi kanske läsa om det redan i grundskolan.

De som inte är medvetna om priset håller inte igen på konsumtionen. Därmed sätts priset ur spel som den kraft som kan bringa tillgång och efterfrågan i balans.

Detta lilla stycke innehåller egentligen väldigt mycket av essensen i det moderna samhället. Återkommer när jag har slutat småle åt det.

/Simon

Skilj form och innehåll? CSS Zen Garden

Jag är lite kluven till att separera form och innehåll, men webben bär väl därhän -- vilket innehåll som helst ska kunna visas på vilken device som helst... Men på ett sätt är ju RSS ett kanske bra exempel på form skilt från innehåll -- det ligger ju i RSS' natur att innehållet då har en enkel struktur. Frågan är om detsamma gäller mer komplext innehåll.

Och när jag ser de fantasifulla omdesignförslag som finns på CSS Zen Garden så tror jag ännu mer på denna separation:

There is clearly a need for CSS to be taken seriously by graphic artists. The Zen Garden aims to excite, inspire, and encourage participation. To begin, view some of the existing designs in the list. Clicking on any one will load the style sheet into this very page. The code remains the same, the only thing that has changed is the external .css file. Yes, really.

Länk via Design by Fire. /Simon

Risk för teknikfientlig attityd i samband med globalisering

Smålandspostens Petter Larsson rapporterar från det fjärde World Social Forum i Mumbai om indiska deltagare som ser ett tydligt hot från teknologiskt avancerade företag jämfört med de traditionellt lokala som har använt mänsklig arbetskraft och inte maskiner. Han citerar en indisk representant för en kyrklig välgörenhetsorganisation:

"Det handlar inte om att vara emot globalisering. Vi behöver en globalisering med ett, hur säger man, mänskligt ansikte. Regeringen säljer ut landet. Nu hotas till och med vatten och sjukvård. När de multinationella företagen kommer in så går jobb förlorade. De har så bra teknologi, så de behöver inga arbetare."

Och visst är det en ekvation vi inte får vara främmande för även här i Sverige: vi resonerar gärna som om det är fritt fram att ersätta människor med maskiner, för de jobb som kan ersättas av maskiner behöver vi ju inte ägna oss åt, och hittills har det ju varit så att de som blivit arbetslösa genom rationaliseringar i princip har fått jobb någon annan stans. Men det är ju inte självklart att det ska fortsätta så -- och vi måste försäkra oss om att de rationaliseringar vi genomför med teknologins hjälp ger oss ett tillräckligt bra liv.

/Simon

Är det artificiella naturligt?

Nästan dagligen hör vi talas om nya häpnadsväckande uppfinningar. En del av dessa, som kameramobiler, köper vi redan; andra, som intelligenta kläder, får vi vänta på lite till. Inför allt detta är en inte helt ovanlig reaktion att undra om denna utveckling verkligen är "naturlig". Är vi inte i själva verket alltjämt stenåldersmänniskor, anpassade till en helt annan ekologisk och social miljö?

Inte alls, hävdar kognitionsforskaren Andy Clark vid Indiana University i en ny bok, Natural-Born Cyborgs: Minds, Technologies, and the Future of Human Intelligence (Oxford University Press 2003).

Clark åskådliggör ett annat sätt att se på vår biologiskt utvecklade tankeförmåga. Den är inte bara en fråga om hjärnans kapacitet, utan handlar snarare om dess förmåga att integrera sina aktiviteter med en artificiell omgivning. Tänkandet kan enligt Clark inte identifieras varken med hjärnan eller kroppen som helhet. Det är och har alltid varit beroende av, ja baserat på yttre hjälpmedel - artefakter. Många av de föremål vi omger oss med utgör bokstavligen delar av vår problemlösningsförmåga, vår intelligens. Utan löpande tillgång till dessa står vi oss slätt.

Vårt tänkande är, så att säga, utsträckt i omgivningen och inte bundet till vår neurofysiologi. Historiskt sett betyder detta att den mänskliga intelligensen inte bara är upphov till den teknologiska utvecklingen, utan i högsta grad också en produkt av den. Tänk bara på hur vi skulle klara oss utan klockor, almanackor eller texter, för att inte tala om de människa/datornätverk som sköter allt från elförsörjning till utbildning - och de intellektuella krav allt detta ställer på oss.

För Clark innebär detta perspektiv på kognition och intelligens, som han är en ledande representant för, att cyborgbegreppet inte kan begränsas till tanken på datorchipsimplantat och dylikt. Vi har i själva verket alltid varit "cyborgs", integrerade människa-artefaktsystem.

Detta får radikala följder för hur vi studerar mänsklig kognition. För Clark och hans meningsfränder innebär det, att vi behöver förstå hur hjärnors problemlösande aktiviteter sammanfaller med externa, artificiella resurser och hur dessa utsträckta människa-artefaktsystem fungerar, ändras och utvecklas. Det är orealistiskt att isolera tänkandet från dess specifika artificiella omgivning.

Det som främst hindrar oss från att se oss själva på det här sättet, menar Clark, är den gamla fördomen att tänkandet är något skilt från våra aktiviteter och vår fysiska omgivning. Som kritiker av denna syn ingår Clark på sätt och vis i en anticartesiansk tradition i vetenskap och filosofi. Men betecknande nog tycks han dra gränsen för vår "utsträckta" kognition vid artificiella attiraljer. Han slås inte av tanken att om det är så, att vårt tänkande faktiskt måste förankras i yttervärlden - och alltid har varit det - då behöver inte våra yttre tankehjälpmedel nödvändigtvis vara artefakter.

Antropologer har studerat många samhällen där djur, växter, vattendrag och andra naturfenomen, verkar spela en kognitiv roll analog med våra tekniska "props and aids". Av denna anledning haltar Clarks tes, att vi är "natural-born cyborgs". Om kognitionen alltid är intimt omvärldsintegrerad, då kan den kognitivt utnyttjade omvärlden lika gärna vara organisk. Och då är inte heller den moderna tekniska utvecklingen en "naturlig" följd av vårt tänkandes sätt att fungera, utan en specifik, icke nödvändig historia.

Clarks sista kapitel, "Bad Borgs?", antyder dock en viss oro. Våra nya superteknologier är inte bara en fantastisk utökning av vår kognitiva potential; de är också riskabla på olika sätt. Vill vi verkligen ha intelligenta bilar och kläder som omärkligt övervakar våra kroppsfunktioner, alltsammans länkat till olika datornätverk som håller reda på oss? Kan inte de sociala konsekvenserna av dylika uppfinningar vara destruktiva, mänskligt sett? Jo, medger Clark, men det finns ingen återvändo: "Vår drift mot bioteknologisk sammansmältning ligger djupt i oss - den är det direkta uttrycket för mycket av vad som är kännetecknande för den mänskliga arten."
Verkligen?

/Per