Philips har fått svårt att sälja vissa högteknologiska produkter. De tänkta användarna tycker de är för krångliga (se Simons inlägg den 16 januari). Detta är ju något som bör öka trycket mot vad man skulle kunna kalla "osynlig kraft" eller, mera precist: ett omvänt proportionellt förhållande mellan designkomplexitet och användarvänlighet - om nu "användare" är rätt ord. Redan nu är ju användandet t o m av en Windowsdator mindre komplicerat än utformandet av operativsystemet i sig självt. Ändå tycker många det är rätt krångligt. Man står nog ut med det mest för att man måste. Om nu en mera hobbybetonad pryl, som t ex en digitalkamera för privatpersoner, känns lika bökig att lära sig som Windows är för novisen, ja, då är det inte lika kul längre (alla är ju inte nördigt fascinerade av tekniska möjligheter.
Vad som behövs är helt klart något som Donald Norman förespråkat länge: "information appliances". I boken The Invisible Computer skriver han:
"We call the digital computer 'technology'. We call the internet 'technology'. But what about a pencil or paper? How about a gas stove or a safety pin? In actuality, all are technologies, all follow advanced scientific and engineering practice in their design and manufacture. But pencils, paper, stoves, and pins are so commonplace that we take them for granted. We assume the technological features are reliable and robust, and so, on the whole, we ignore them.
Once technologies mature, we take their basic performance for granted."
Jag fick en gång som bonus en väckarklocka som var så komplicerad att ställa in (trots att den bara hade fyra knappar), att jag till sist helt enkelt slängde den - utan att ha förstått hur hur i h-e jag skulle kunna få den att ringa när jag ville. Den s k bruksanvisningen var mera kryptisk än 1 Mosebok på hebreiska. Otroligt.
Vad vi ser fram emot är alltså en situation där alla datorbaserade prylar (från väckarklockor till databaser) är lika intuitiva som en blyertspenna. (Den som inte tror att blyertspennan är verkligt högteknologisk bör läsa The Pencil av Henry Petroski; en excellent bok på många sätt).
Det speciella med datorer och digital teknologi är dess extrema informationsbehandlingspotential. Många tror att persondatorer om något decennium kommer att ha samma kvantitativa kapacitet som den mänskliga hjärnan (utan att nödvändigtvis vara särskilt intelligenta) och vara små som tändsticksaskar. Mindre extrema maskiner kommer att vara nästan bokstavligen osynliga. Om nu allt detta ska bringas att fungera smidigt, så måste interaktionen mellan människor och datorer bli naturlig - i samma mening som det är naturligt att ta pennan och göra en figur; inte tänker vi på pennan då.
Här infinner sig emellertid en fundering som berörts i tidigare Infontology-inlägg: En sådan utveckling förutsätter att den "virtuella" världen och den "verkliga" världen flyter ihop alltmer. Detta, i sin tur, både förutsätter och framkallar en djupgående intellektuell och även existentiell förändring i själva verklighetsuppfattningen. I ett lite snävare perspektiv innebär det även, att uppfattningen om "användaren" av en teknologi måste förändras i grunden. Inte sjutton talar vi om en "blyertspenneanvändare".
(Nyligen kom det f ö en doktorsavhandling från Umeå universitet som belyser det sista på ett intressant sätt: From Conceptual Links to Causal Relations - Physical-Virtual Artefacts in Mixed-Reality Space av Thomas Pederson.)
/Per
Comments