För mer än sjutton år sedan publicerade den namnkunnige filosofen och teknikentusiasten Daniel C. Dennett, i tidskriften Daedalus, en uppsats med titeln "Information, Technology and the Virtues of Ignorance" (omtryckt i Brainchildren).
Han inleder med att konstatera: "We should recognize - we technophiles - that our love affair with technology, like all good love affairs, is not entirely rational, try as we might to rationalize our devotions." Han fortsätter med att reflektera över det faktum, att allting har ett pris och undrar om rentav de totala "kostnaderna" för diverse tekniska framsteg verkligen uppväger priset, i form av negativa icke avsedda effekter. Och han skriver rent ut: "I wish to consider the possibility that information technology, which has been a great boon in the past, is today poised to ruin our lives - unless we are able to think up some fairly radical departures from the traditions that have so far sustained us."
Inte mindre radikal i sin plötsliga kritiska insikt i vad han höll på med, var Bill Joy, en av grundarna och chefsforskarna vid Sun Microsystems, när han i april 2000 i teknofiltidningen Wired publicerade essän Why the Future Doesn't Need Us. Han inleder den med att måla upp några mardrömslika scenarion över vart den teknik han själv varit med om att skapa, skulle kunna leda oss - t ex till att olika arter och grader av artificiell intelligens så småningom tar kontrollen över allt fler samhällsfunktioner och därmed gör oss allt mer maktlösa att hävda rent mänskliga intressen.
Vidare ställer han den mycket betecknande och i sig oroande frågan: "Why weren't other people more concerned about these nightmarish scenarios?" Varför denna stora tystnad i samhällsdebatten om den hart när otroliga potentialen i nu pågående teknikutveckling, vilken inte bara gynnar ekonomin utan kanske ännu mer bidrar till att göra mänskliga värden bekymmersamt perifera?
Varje till synes positiv innovation kan (mänskligt sett) få negativa systemeffekter på sikt, inte minst i samspel med andra, ihopkopplingsbara tekniker.
(Man kan konstatera att i svenska medier behandlas nya förbluffande innovationer nästan uteslutande som någon sorts science fiction-kittlande ögonbrynshöjare; de diskuteras nästan aldrig kritiskt på ledar- och kultursidor, t ex, trots att det är nettot av alla dessa innovationer som i stor utsträckning kommer att prägla våra barns framtid.)
Joy understryker "the real need to take personal responsibility, the danger that things move too fast, and the way in which a process can take on a life of its own."
Med tanke på politikers och samhälls- och kulturdebattörers ofta senfärdiga och okunniga attityd, vilar här ett tungt ansvar på de som själva är insatta i olika delar av det hela: forskare, ingenjörer, uppfinnare, programmerare etc.
En svensk teknikkunnig som tydligen också drabbats av denna insikt är Per Ström, med sin nyutkomna bok Övervakad. Heder åt honom och låt oss hoppas på att fler vågar ta bladet från munnen, ty denna diskussion brådskar. De som vet måste ta sitt ansver för allas vårt bästa och inte blint tro att allt ordnar sig, eller att någon annan tar hand om det.
Detta är inte teknikfientlighet. Vad saken gäller är medvetenhet - odlandet av en förmåga att överväga möjliga mänskliga konsekvenser. Den enda automatik som finns i denna värld är tendensen mot ökad entropi, i enlighet med termodynamikens andra lag. Om något ska kunna bestå mer än tillfälligt måste det aktivt upprätthållas och gynnas. Alltså: om något av mänskligt värde anses vara värt att bevara, måste detta ske genom medvetet ansvarstagande. Annars kommer det försvinna. Och saken handlar om mycket mer än enbart övervakning. Det handlar om vår faktiska livsmiljö och hur den påverkar oss.
/Per
Recent Comments