« Att skapa "behov" | Main | Japan del 3: I sydväst »

11 oktober 2016

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Tack Per, intressanta tankar – som alltid.

Jag tycker att den uppdelning av sysselsättning i begreppen "jobb" respektive "arbete" som du föreslår i videon är ett utmärkt verktyg för att föra resonemang om en framtida tillvaro utan, eller med avsevärt mindre andel, jobb som utförs av människor.

I ett försök att bryta mig ur tankeburen du målar upp, drar jag mig till minnes hur jag ibland uttrycker mig om att vara småbarnsförälder: "det är aldrig jobbigt, men kan bitvis vara arbetsamt". De betydelser jag där lägger i "jobbigt" respektive "arbetsamt" är närbesläktade med dina definitioner av "jobb" och "arbete".

Kanske ett framtida jobbfritt samhälle skulle medföra att en del av oss skulle ägna tid vi idag ägnar åt jobb, åt arbetet att själva ta hand om våra barn? Detta är ju något vi idag i allt större utsträckning överlåter åt samhällets funktioner, där vårt arbete med egna barn blir någon annans jobb med andras barn.

Jag inser att man kan läsa in moralistiska undertexter i ovanstående, men det är inte alls syftet. Syftet är att reflektera över vilka förändringar vi kan stå inför.

Kulturutövandet känns som ett annat område som skulle påverkas starkt av en ökad jobbfrihet. De som idag har kulturutövande som jobb (vilket ofta framhålls som ett eftersträvansvärt tillstånd, något jag tycker kan ifrågasättas ur flera perspektiv) skulle få möjlighet att se på det mer som ett arbete (enligt den definition du ansätter), utan försörjningsbörda.

Ett scenario i en jobbfri framtid (med försörjning löst på annat sätt än genom att jobba för lön) är att alla kulturutövare blir någon form av hobbyister och vattendelaren flyttar från att idag vara mellan dem som utövar på fritiden och dem som gör det som jobb, till att vara mellan dem som gör det som ett biintresse och dem som viger sina liv åt konsten. Den förstnämnda gruppen kommer vara stor (kanske större än idag), men med liten publik, medan den sistnämnda kommer vara liten men med stor publik. En intressant fråga är om de som idag jobbar inom kultur också är de som i ett framtida samhälle viger sina liv åt kulturen. Gissningsvis består inte kategorierna när jobburens dörrar låses upp och vi möter en svårhanterlig frihet.

Dramaturgin i resan från dagens samhälle till en jobbfri framtid tror (eller åtminstone hoppas) jag startar i en kamp mot arbetslöshet (som vi människor kommer förlora), går via en kamp mot meningslöshet (som vi, efter en period av förvirring, kommer vinna) mot ett tillstånd med förutsättningar för ett större intellektuellt välstånd.

Det vore intressant att få höra fler tankar om vad vi skulle kunna tänkas fylla våra liv med den dag vi inte har några jobb att gå till, men har nått insikten om att det ger oss frihet snarare än ett arbetslöshetens stigma.

Arbetssamhället är givetvis ett "system" som i alltför, oftast, trög takt förändras efter längre tid. Nu kommer antagligen automatiseringen få fart på denna utveckling, vilket antagligen också kommer innebära många problem (tex vad vi gör år arbetslösheten osv). Men för att förstå vad vi egentligen skulle kunna åstakomma inom snar framtid (vilket troligtvis skulle innebära mycket positiva förändringar för samhället och dess invånare, dvs oss alla) så är det nog så att det kräver att folk sätter sig in i hur tex en "Resurs baserad ekonomisk modell"/samhälle skulle kunna fungera. (för er som inte ännu vet vad en RBE är för något, kan på Youtube se "Zeitgeist Addendum" (sista tredjedelen av dokumentären) och/eller kan också se "Zeitgeist Moving Forward", också på Youtube. Båda dokumentärerna är textade på över 40 olika språk, bland annat svenska).

The comments to this entry are closed.

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003