« Modelltänkande och segregering | Main | Apotekssökning som riksnyhet »

22 april 2014

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

I think I have drifted towards an attitude that is increasingly patient in the face of the reaper (although I remain impatient in the face of long explanations), but apart from that I think I agree with most of what I catch of your position. I find this subject a bit related to a discussion (in Swedish) on Olle Häggström's blog, where I tried to make a contribution (as ctail) which I don't expect to have much of an impact. (Or aren't the discussions related? Perhaps I just think that because of they shared time and space in my nervous system.)

Great post!
Must say that this reminds me of George Carlins monologue Save the planet.
http://youtu.be/7W33HRc1A6c

Fantastisk liten monolog! För mig fokuserade den på rätt sak, fast ändå grundläggande fel. I Carlins version är det människan mot Jorden, men i Pers känns det mer som människan mot... människan, vilket gör det hela mer komplicerat och mycket mer intressant.

Vem som sover och vem som är vaken är en öppen fråga. Idén att människan eller ”den mänskliga kulturen” skulle vara främmande för förfall, förstörelse och förintelse är så excentrisk att den inte går att ta på allvar. Den är ett exempel på argumentation medelst suggestion – som först och främst suggererar den som argumenterar. De gamla svenska folkhemssocialisterna anser att deras fina folkhem har utplånats nyliberalismen och andra djävulspåfund. Sverigedemokraterna tycker att deras rena fina kulturellt homogena Sverige är på väg att gå under i en modern folkvandringsexplosion. Ingendera har kanske mycket fog för sin uppfattning, men de är inte desto mindre starkt känslomässigt övertygade om riktigheten hos dem. De upplever alltså sin värld och verklighet som stadd i förfall och förstörelse. Tyskarna efter andra världskriget hade väl mer objektiva skäl för sin upplevelse av nationell katastrof, liksom många ryska kommunister efter Sovjetunionens fall. Upplevde inte aztekerna i Mexiko, perserna under mongolernas invasion, den franska aristokratin efter revolutionen och Mellaneuropas judar sin kulturs och sitt hela livssammanhangs undergång? Ja, handlar inte människans historia till stor del om folks, kulturers och meningssammanhangs våldsamma omvandlingar och undergång? Och återuppståndelse, tillväxt och utveckling, bör man väl tillägga, för att inte måla i för ensidigt mörka färger. En människa utan någon djupare förankring i historien är kanske främmande för detta synsätt, men då är det hon som är främmande för förfall, förstörelse och förintelse, inte människan i gemen. Då bör hon, om hon kan, försöka öppna sina ögon. Det finns dock ingen förblindelse djupare än den ideologiska och det finns ingen ideologi idag som är lika blind för sin status som ideologi och därmed för sig själv som environmentalismen eller vad vi nu ska kalla den. Beträffande den centrala premissen i resonemanget, nämligen att det finns en miljökris och att den moderna civilisationen är på väg att rycka undan grunden för sig själv, måste man invända att detta antagande, som har gjorts gång på gång i olika former genom historien, och som inom parentes sagt är ännu ett vittnesbörd om att människan är ganska väl medveten om sin dödlighet och om de hot henne samhälle och kultur är utsatta för, är både obevisat och ensidigt. Varje situation, kritiskt eller inte, rymmer såväl problem som möjligheter. Om den inte rymde det ena skulle den inte kunna rymma det andra. Om den mänskliga kulturen står inför stora problem, om vi antar att detta är sant, så står den därmed också inför stora möjligheter. Låt mig konkretisera med ett exempel. Vattnet är en av människans viktigaste resurser. Hot om vattenbrist är ett av de allvarligaste hoten mot människan. Detta är ett av de hot som lyfts fram oftast av politiker, debattörer, vetenskapsmän och andra verbala och kanske med störst rätt. Israel är ett land som tidigt och kontinuerligt varit tvunget att konfrontera detta problem. Sedan nationen grundades (återuppstod) har dess folkmängd tiodubblats samtidigt som tillgången på vatten i dag är 10% högre! Detta har uppnåtts genom en kombination av olika strategier och teknologier – avancerad konstbevattning, återanvändande av avloppsvatten och inte minst genom utvecklandet av avancerade avsaltningsteknologier. Ett av framtidens viktigaste teknologiområden, vågar man kanske påstå. Man har sett möjligheterna och haft viljan, kunnandet och kreativiteten att utnyttja dem. Samt av yttre omständigheter tvingats därtill för att överleva. Givetvis har även judarnas historia utgjort en viktig drivkraft här. Att överleva är ingen liten sak. Ja, ibland är det som Rilke säger allt. Sådan är människan – hon ser möjligheter, hon uppfinner möjligheter, hon skapar, förvandlar och hon överlever. I den mån hon ser bort från död och förstörelse – sin egen eller den mänskliga kulturens – därför att hon finner livet med dess möjligheter mer lockande och väsentliga är hon inte bara förståelig och förståndig utan moraliskt föredömlig. Att se livet och dess möjligheter är att vara vaken. Den som inte är vaken kan inte handla. Den som inte handlar kan inte vara en moralisk varelse.

Verify your Comment

Previewing your Comment

This is only a preview. Your comment has not yet been posted.

Working...
Your comment could not be posted. Error type:
Your comment has been posted. Post another comment

The letters and numbers you entered did not match the image. Please try again.

As a final step before posting your comment, enter the letters and numbers you see in the image below. This prevents automated programs from posting comments.

Having trouble reading this image? View an alternate.

Working...

Post a comment

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003