« Lektion ett i vetenskapligt teoribyggande | Main | När sakerna tar över »

25 februari 2014

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Om:
1. Receptionisten antar intimare relation - varför tveka och lägga över ansvaret på den andra? Säg att det är singelrum som gäller och om man råkar prata i munnen på varandra är det inget problem.

2. Receptionisten antar mindre intim relation - bara att vända sig till partnern och fråga hur hen tänker om saken.

Två helt rationella och snabbtänkta agenter utan underliggande förväntningar och känslor har naturligtvis inget problem att hantera situationen. ;-)

Mitt inlägg handlar om människor, såna som de flesta av oss är -- lite tröga, ömtåliga, blyga.

Du frågar vad som hade kunnat göras åt det (minst en av) personerna uppfattar som ett problem och jag svarade.
Människor behöver jobba med/mot sig själva för att åstadkomma nån förbättring. Hitta verktygen för att hantera livet - och framför allt: försöka undvika att sätta nån annan i en obekväm sits genom att försöka få en förståelse för hur livet ter sig för andra (i kvinnors fall att ofta bli sedd som "medföljande", i mäns fall att ofta bli sedd som den som ska ta tag i saker ("en smula" generaliserat här)).

Om mannen i fall 1 är för trög för att förstå förrän kvinnan säger någonting går det nog finfint att haka på henne (och försöka smyga in att han inte fattade frågan / tyckte den var märklig).

I fall 2 går det att göra parallellen med felkönande av småbarn:
"Åh, vilken söt flicka! Vad heter hon?"
"Tack! Han heter Gösta och han är verkligen så gullig så klockorna stannar!"
D.v.s. det är ingen stor grej och det går att enkelt rätta till utan att göra en scen av det. Visst, den som "frågade fel" kanske skäms en smula, men till nästa gång går det ju alltid att lära sig "hen" eller säga "vilken söt bäbis! vad heter'n?".

Men, den minst utsatta i situationen du beskriver är receptionisten som sannolikt inte kommer drabbas vare sig yrkesmässigt eller på ett personligt plan av att, i sin yrkesroll, anta samma relationsstatus för alla som inte direkt uppvisar att de är ett par och istället för att erbjuda dem något som är rakt emot vad de dittills efterfrågat fråga om de vill komplettera eller ändra något i beställningen (underförstått: allt från frukost till antal nätter).
Att försöka att inte anta så mycket om sina medmänniskor är också ett sätt att göra saker smidigare ;)

Situationer av detta slag är intressanta. Någon kränkning är det givetvis inte frågan om, under förutsättning att vi använder normalt språkbruk och inte politiskt nyspråk och antar att vi har med vuxna människor att göra som har kapaciteten hantera de alla de större eller mindre missförstånd som ofrånkomligen uppstår då och då i vardagsumgänget mellan människor. Dock förbluffande sällan med tanke på det sociala livets komplexitet. Om mannen och kvinnan hade varit goda vänner, d.v.s. haft ett avspänt förhållande vars innebörd båda var fullt på det klara med, hade den naturliga reaktionen på missförståndet och lösningen på det varit att skämta eller skratta bort det. En av humorns funktioner är att hantera potentiellt känsliga missförstånd av detta slag, d.v.s. desarmera deras känslighet till båtnad för alla inblandade parter, inte minst för receptionisten. Att släta över och reparera andra människors oavsiktliga, bagatellartade och i grunden välvilliga misstag är en del av vår anständighet och normala hygglighet. Den som inte klarar av detta saknar en viktig form av social kapacitet. Att kvinnan inte reagerar på detta sätt tolkar jag som att situationen avslöjar hennes känsloliv för henne själv på ett sådant sätt att hon fruktar att det även ska avslöjas för hennes omgivning eller mer specifikt för mannen i hennes sällskap. Att reagera så starkt negativt som hon uppenbarligen gör tyder på starka underliggande känslor eller m.a.o. på att hon faktiskt är intresserad av mannen och att hon kanske umgåtts med mer eller mindre intima fantasier om honom. Att bli kränkt är ett sätt att dölja dylika känslor och föreställningar för sig själv och för omvärlden. Inte så framgångsrikt, kan tyckas, under förutsättning att min tolkning är korrekt? Tja, spekulationer av det slag som jag ägnar mig åt här är väl sällan stundens ingivelse utan något som snarare uppstår i efterhand när man har distans till händelsen eller hör talas om den. Och eftersom det ju trots allt rör sig om en vardagsbagatell är väl chansen stor att den hinner glömmas bort innan någon får för sig att återberätta den. Avslutningsvis kan man lägga till att förr i världen på den gamla goda tiden hade mannen i sällskapet givetvis genast tagit initiativet och förklarat situationen för receptionisten. Med myndighet och humor, förslagsvis. Med dagens oklarare sociala roller (könsroller etc.) har en del av människans sociala kompetens gått förlorad eller försvagats. Men det är kanske ett pris värt att betala. Förslagsvis med humor och självdistans.

Tack André och JÅ för mycket intressanta resonemang.

André -- det känns nästan som att du begär för mycket av folk. Du tycker att situationen kunde lösas om de inblandade var avspända, öppna och hade humor.

Jag håller helt med, men tänker samtidigt att världen vore väldigt annorlunda om folk i allmänhet var såna.

Men det gäller också att inte försöka göra världen rationell, och att låta människor ha kvar sitt mänskliga uttryck och sina känslor.

JÅ -- Jag tilltalas av ditt resonemang, men inser att det ofta är fördomsfullt att tillskriva folk den sortens känslor och spänningar.

Det är inte många som öppet resonerar som du och anser att den sociala kompetensen blivit svagare med våra oklara sociala roller. Jag kan hålla med. Det som behövs i den här tiden är kanske att vi tydligare ser normsystemets uppluckring och lär oss bygga upp en ny social kompetens.

Det är kanske inte ens kontroversiellt att hävda att social kompetens är svårare att tillägna sig i ett samhälle med otydliga sociala roller.

Verify your Comment

Previewing your Comment

This is only a preview. Your comment has not yet been posted.

Working...
Your comment could not be posted. Error type:
Your comment has been posted. Post another comment

The letters and numbers you entered did not match the image. Please try again.

As a final step before posting your comment, enter the letters and numbers you see in the image below. This prevents automated programs from posting comments.

Having trouble reading this image? View an alternate.

Working...

Post a comment

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003