IT och miljö - ett paradoxalt outforskat fält

I och med mina dubbla intressen och kompetenser -- humanekolog jämte omvärldsbevakare/analytiker angående IT och samhälle -- har jag länge intresserat mig för skärningspunkten mellan dessa två fält, miljö och IT. Denna punkt är såväl faktisk som intellektuell och det är slående, att oavsett om man vill ha reda på mera fakta eller börja förstå de komplexa samspelen tankemässigt, så finns det än så länge förvånansvärt lite att "gå på". Detta slår mig än en gång när jag läser en aktuell översiktsartikel i Nature. Eric Williams går där kortfattat igenom läget när det gäller fyra olika nivåer av miljöpåverkan från informations- och kommunikationsteknologi:

1. ICT infrastructure and devices
2. Applications
3. Effects on economic growth and consumption patterns
4. Systemic effects on technology convergence and society

Han konstaterar därvid: "The capacity to comprehend and manage the different system levels decreases as the system boundary increases, as the higher levels are complex systems." Och: "the implications of higher system levels ... are vastly more important than the direct impacts, despite receiving relatively little attention." Det betyder i klartext, att förståelsen av de verkligt genomgripande systemeffekterna av accelererande IT-användning och IT-utveckling är undermålig, fastän just dessa effekter är de allra viktigaste. Till yttermera visso får de ringa uppmärksamhet.

Hur kan det komma sig? En ledtråd finns i Williams intressanta definition av "hållbarhet" ("sustainability"): "a societal reaction to human activities having global implications". Allt tal om hållbarhet är en fråga om en samhällelig reaktion. Utmärkande för hur människor i mer eller mindre ansvarig ställning reagerar på reella utmaningar är att de vill se resultat. Helst inom en viss valperiod eller ett visst budgetintervall. Det finns alltså ett starkt institutionellt och retoriskt tryck mot påtagliga och allra helst på något sätt mätbara åtgärder. Detta gäller även hur finansieringen av forskningsinsatser bäst motiveras. Att man inte vet något är sällan något bra argument när man söker forskningsmedel inom det här fältet; bättre då att säga något om vad som skulle kunna göras, som passar in i ovannämnda institutionella-retoriska tryck.

Problemet med detta sakernas tillstånd blir tydligt när Williams vidare påpekar: "the degree of quantification and certainty decrease with increasing system levels." Jag har nyligen apropå en helt annan fråga fäst uppmärksamheten på hur tokigt det blir om man fäster överdrivet stor vikt vid mätbarhet. Där handlade det om skolbetyg, vilket inte precis är någon exakt vetenskap. Men det är intressant att betänka varför just mätbarheten i skolbetygsfallet tillmäts så stor betydelse. Det är nämligen av exakt samma anledning som den intar förstaplatsen i all miljödebatt. Bara siffror biter. Inte faktiskt alla gånger, i relation till förståelsen av verkligheten, men retoriskt. Ett känt exempel på det från naturskyddsfronten, är att skyddet av hotade arter fick något politiskt genomslag att tala om först när man började använda begreppet biodiversitet, vilket i viss utsträckning lämpar sig för matematiska modeller grundade i kvantifierbara begrepp.

För säkerhets skull måste jag nu säga, att jag inte ser något fel med kvantitativt grundade vetenskapliga studier (eller tekniska/administrativa åtgärder på kvantifierad grund). Det vore mig helt främmande. Felet är att man tror att sådana studier är de enda som säger något om vad som verkligen händer här i världen. Och detta är fel därför att alla verkligt väsentliga avgöranden inför framtiden är kvalitativa, en fråga om omdöme, inte om mätbara indikationer. Om detta är riktigt -- och det är jag helt övertygad om -- så innebär den överdrivna tilltron till påståenden med siffror bakom sig, att man smiter från ansvaret. Det bäddar också för ohederlig och ovederhäftig sifferanvändning, givet det institutionella-retoriska trycket i denna riktning.

Vad gäller aktuella data angående IT/miljö bör den intresserade gå till Williams artikel för en översikt, med referenser. Här vill jag bara fästa uppmärksamheten vid hans övergripande slutsats:

Societal response to managing the environmental impacts of ICTs has focused on heuristics such as removing toxic materials, increasing recycling and improving energy efficiency. [...] following these heuristics has led to progress but has not solved the environmental challenges. In the future, managing the environmental problems facing ICTs will require a broader focus that considers life cycles, growth and technological progress. [min kursiv]

Utan att ta hänsyn till sådant som ekonomisk tillväxtpolitik och accelererande teknikutveckling kan man helt enkelt inte ens börja förstå de verkliga miljöeffekterna av IT, eller för den delen att förstå vilka samhällsförändringar med hjälp av IT som skulle kunna ha positiva systemeffekter. Och en sådan förståelse kräver, som Williams också påpekar, en genuint tvärvetenskaplig ansats. Vad som saknas här är än så länge adekvat teoribildning. Inte ens relevanta kvantitativa uppgifter kan tas fram så länge en sådan inte finns.

Avslutningsvis vill jag tillägga, att eftersom tiden alltid är knapp i relation till forskningens möjligheter att producera "praktiserbara" resultat, så är det viktigt att driva och uppmärksamma konkreta projekt som går på tvärs mot konventionella synsätt och metoder. Här skulle jag vilja se kreativ lokal användning av öppna data och crowdsourcing i relation till miljömässiga utmaningar och problem. Vem vet vilka systemeffekter det kan få? En del kan ju bli positiva på riktigt. Och motivationen blir både personlig och kvalitativ på ett annat sätt än centraliserade strategier.

/Per

PS. Tack till Victor Galaz för tips om artikeln.

Comments

[Victor Galaz]

Kloka tankar Per, och många saker att kommentera på. Fältet är helt klart understuderat, dels för att frågan är relativt "ny", samt hamnar mellan vetenskapliga discipliners stolar. Kombinationen av dessa två bäddar för att frågan inte tar fart inom akademin.

Det finns ju en del privata initiativ i området bl.a. http://www.planetaryskin.org/ samt några idéer som vi jobbar med på Stockholm Resilience Centre http://www.wired.com/wiredscience/2009/03/ecodatamining/

Men i det stora hela domineras fältet av en cyber-optimism som fokuserar på gröna "appar", virtuella gröna kampanjer med liten effekt, och en överdriven tilltro till vad sociala medier kan åstadkomma (kastar sten i glashus här, jag vet....).

I det stora hela bör vi nog se ICT utveckling som en interagerande process som länkar till en planet i snabb miljöförändring (Antropocen), framväxten av nätverkssamhället, och ett förändrat geo-politiskt landskap. Först då blir vi kloka på de mer långsiktiga trenderna som Williams efterfrågar.

[Per]

Vi är tydligt överens om både brist och behov. Det som refereras i Wired-artikeln är mycket intressant och i linje med mitt avslutande stycke. Just det där att "The challenge is that existing monitoring systems are not at all in tune with the speed of social, economical and ecological changes" är mycket centralt. Det är verkligen svåruppfyllda krav när inte bara forskningen utan själva "övervakningen" (monitoring) är senfärdig i förhållande till kritiska förlopp. Så har det på sätt och vis varit "hela tiden" men problemet förvärras ju när takten i olika teknisk/ekonomiska utvecklingslinjer accelererar i relation till naturliga ekosystem.

Planetary Skin kände jag inte till innan. Värt at titta närmare på.

Jag får också en skönlitterär association. I bokkolumnen här intill finns "Daemon" av Daniel Suarez. Den har en fortsättning som heter FreedomTM. Suarez intrig är faktiskt en sorts thrilleriscensättning av hela den här problematiken, tekniskt insiktsfull och politiskt brännande. Har skrivit lite om dem här:
http://digitallife.se/2010/06/nar-spelet-tar-over-vem-forlorar-vem-vinner/