« Allt är automatiskt | Main | Det radikala alternativet och dess tveksamma arvtagare »

21 maj 2008

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Personligen kan jag omöjligt förneka den uppsättning enkla sanningar jag ser omkring mig, oavsett om jag »bör« göra det. (Enligt vilken värdegrund då förresten, om alla »mytologier« är lika osanna?) Och även om jag kunde tycker jag att det vore djupt omoraliskt.

Vilka "enkla sanningar" är det du "ser runt omkring" dig?
Vari ligger det "djupt omaraliska" menar du?

Sanningarna jag talar om är bland annat de materialistiska insikter du avfärdar. Den »transcendenta Verkligheten« är en medvetandets konstruktion, precis som själva begreppet existens. Allt underställt den verkliget vi lever i därför att det är den vi uppfattar. (Det kanske inte är en tillräckligt utförlig förklaring men när jag får ur mig en sådan, om jag någonsin kommer till det, ska jag posta den på min egen blogg.)

Det omoraliska vore att ljuga för mig själv om hur verkligheten är beskaffad, till exempel för att jag inte fann den verkliga verkligheten så tilltalande.

Det låter som om du ger våra sinnesintryck ontologisk och metafysisk prioritet. Men medvetandet om sinnesintrycken och om att man har sinnesintryck är inget sinnesintryck.

Jag håller med om att det är omoraliskt "att ljuga för sig själv om hur verkligheten är beskaffad". Därför har jag ägnat hela livet åt att ta reda på det. Metoden har jag kortfattat beskrivit här:

http://infontology.typepad.com/infontology/2008/03/att-tnka-fritt.html

Jag har diskuterat frågan om vad som är verkligt och hur det är verkligt ganska ingående i min avhandling. Den intresserade kan ju vässa sina mentala tänder mot delar av denna (s 109-211, 233-254):

http://www.lub.lu.se/luft/diss/hum_236/hum_236.pdf

Det är inte sinnesintrycken som sådana jag ger prioritet, det är den mentala modellen vi använder för att ge mening åt dem, och även åt de hypotetiska sinnesintryck vi bollar med. Vi kan ändå aldrig fly från den. Allt vi kan föreställa oss finns inuti den. Vi kan föreställa oss att det finns en större Verklighet utanför, men själva den föreställningen finns inuti vår mentala modell. Därför förkastar jag den som fiktion.

Din avhandling är säkert intressant, men när pusselbitarna i min världsbild föll på plats en sommarmorgon för 5–10 år sedan blev jag plötsligt ganska ointresserad av att höra andras uppfattningar om ontologi och metafysik. Jag ägnar mig hellre åt att försöka formulera mina egna. Jag tror t.ex. inte att jag behöver mer läsning för att förstå koncepten du syftar på i ovanstående bloggpost – det är alldeles klart för mig vad du menar. Bortsett från en sak: jag förstår inte hur du motiverar de normativa uppfattningarna i sista stycket, vad vi »bör sätta värde på«. Det är där jag tycker att du tangerar självbedrägeri då du tycks prioritera välbefinnandet framför sanningen. (Att sanningen finns tar jag som givet, dels för att den är grundläggande i vår mentala modell, dels för att det följer av ett enkelt diagonaliseringsargument.)

(Finns det förresten inte någon feed för kommentarerna till den här bloggen, eller till inlägg? Jag har för mig att jag hittat det någon gång.)

Här är ett provisoriskt kommentarflöde. Dålig teckenkodning, och lite annat...

http://feeds.feedburner.com/InfontologyComments

Inläggen finns ju nere till höger som vanligt att prenumerera på, men det kanske inte var det du menade.

http://feeds.feedburner.com/Infontology

Ctail: "när pusselbitarna i min världsbild föll på plats en sommarmorgon för 5–10 år sedan blev jag plötsligt ganska ointresserad av att höra andras uppfattningar".

Dock tydligen inte så ointresserad att du låter bli att kommentera här... ;-)

Min egen verklighetsuppfattning är numera inte grundad på någon mental modell över huvud taget. Mentala modeller är verktyg och dem bör man inte FÄSTA sig vid. Däremot kan man konstatera huruvida de är mer eller mindre användbara, beroende på vilket syfte man har. Jag återkommer till detta i anslutning till mera handfast infontologiska frågor.

Att kommentera här är ett utmärkt sätt att formulera mina egna uppfattningar.

Jag tror inte du menar samma sak som jag med den mentala modellen. Modellen jag talar om (i brist på bättre ord) är identisk med verkligheten, inte någon formellt definierad modell.

Gott så.
Då säger jag bara: Verkligheten är transcendent, i sig ovetbar, vetbar bara som Källan till allt som kan finnas. Det du kallar verklighet (din verklighet) är ett uttryck för denna transcendenta Verklighet, men den senare rymmer också andra möjligheter.
I mina ögon verkar du identifiera verkligheten med (den fysiska) världen. Det gör inte jag och därför menar jag att den darwinistiska (ny)materialismen är falsk.

Identifierar jag verkligheten med den fysiska världen? Hm, inte definitionsmässigt, men kanske i praktiken.

Du har fått mig att inse att ordet "verkligheten" kan vara förvirrande eftersom dess betydelse är så oklar och varierande (om än inte lika varierande som "finnas"). Tror att jag måste försöka minska min användning av det.

The comments to this entry are closed.

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003