En liten komplettering av gårdagens inlägg. Jag har själv ADSL-uppkopping av inte särskilt imponerande potens och familjen har inga svårigheter att via olika datorer delta i det virtuella samhället. Så varför Hardebergabor känner sig "isolerade" p g a att de inte kan anslutas fiberoptiskt är ju lite konstigt, om de nu kan få ADSL.
Men detta är inte hela poängen. En poäng är de vidare konsekvenserna -- av att en mängd för samhället och de sociala kontakterna mer eller mindre nödvändiga samtal och utbyten sker via nätet. Tillräckligt för att fler och fler ska känna sig "isolerade" utan bredband. Hur länge kommer det att dröja, innan så många kommer att känna sig "isolerade" om de inte kan titta in i Second Life varje dag, att detta inte längre uppfattas som lite kufiskt? Psykoterapi för Second Life-abstinens? (Obs ej skämt.)
De psykologiska konsekvenserna kan bli allt underligare, men är svåra att sätta fingret på och den yngre generationen tycks inte märka dem alls. Ett "trivialt" exempel: Ett stort antal av de tonåringar jag kommer i kontakt med sitter i var sitt hus, i samma lilla samhälle, och chattar via MSN i timtal. I mina ålderstigna ögon är detta mycket egendomligt. Vad är det som gör chattande mera attraktivt än att ta cykeln -- eller t o m gå -- en eller två kilometer och sätta sig i samma rum och snacka?
Jag kommer f ö också att tänka på min erfarenhet från 90-talet från undervisning om internets sociala och samhälleliga konsekvenser.
/Per
Har du egen erfarenhet av Second Life (SL)? Vore mycket intressant med ett inlägg om det på infontology. Jag har inte haft tid att pröva det själv, men jag är nyfiken på ifall det är mest hype, eller en ny och fruktsam idé. Det verkar vara väldigt få fysiska begränsingar, vilket gör det svårt att begripa/förutse hur det fungerar/kommer att fungera.
Vad beträffar SL-beroende och terapi är det väl redan sant, fast mer för online-spel som World of Warcraft (se South Park S10E01).
Min egen association till inlägget är hur min verklighet är förankrad i olika subkulturer, och hur svårt det är att balansera och integrera dessa. Jag bor i Japan, och forskar i en akademisk miljö, min familj bor i Sverige. Samtidigt är jag dagligen aktiv i olika subkulturer på nätet, som skiljer sig i språk, intresse, och värderingar. Alla dessa sociala kontexter går inte att integrera, det hela känns fragmenterat, och ofta mer som en belastning än en tillgång.
Posted by: fredrik | 15 december 2006 at 08:36
Din reflektion utifrån din erfarenhet är nog symptomatisk för många av oss. Jag har själv ingen "intim" erfarenhet av SL och är personligen egentligen ganska ointresserad av dylika nätaktiviteter, men jag tror samtidigt att det är möjligt att leva starkt i fantasivärldar även på andra sätt, både individuellt och tillsammans med andra. Ämne för fler Infontologyinlägg med andra ord.
Posted by: Per | 19 december 2006 at 11:34