Både Erik och Jonas tipsar i sina kommentarer hos oss om hur en uppsalaprofessor skriver till Socialstyrelsen om att patientsäkerheten hotas av införandet av elektroniska journaler, om pappersjournalerna som en följd av detta skickas till bränning. I Dagens Medicin (prenumeration) säger han:
- Var och en vet vilken tid det tar att leta bland pdf-filer på datorn. I en pärm ser man var olika typer av provsvar sitter, vet vilken färg remisserna har och så vidare. De nya datasystemen har dåliga innehållsförteckningar och är svåra att hitta i, vilket innebär en patientsäkerhetsrisk.
Min ståndpunkt är att jag inte gillar datajournaler mest för att det är så känsliga uppgifter i journalerna som riskerar att spridas. Dagens system att man får "en ny chans" när man tar kontakt med en ny läkare som inte har tillgång till ens journal är förstås dyrt och lätt att missbruka, men för dem som faktiskt blivit felbehandlade, eller bara missförstådda, är det förödande att gamla journaler följer dem hela livet, vilket blir fallet med datajournaler som delas mellan kliniker och landsting. Dagens papper skyddar integriteten bättre eftersom det har en inneboende "tröghet".
Så gärna pappersjournaler för mig.
Men hade det varit ett annat område, så känns det här bara som ännu ett fall av dåliga kontextuella undersökningar av sjukvårdspersonalens vardag. Är det svårt att hitta bland filerna på datorn så finns det bättre sökmotorer att implementera, eller konvertering från inlästa bilder till text. Och arbeta med förbättring av skärmar och anpassning av informationen till befintliga skärmar. Är det så att pdf:erna inte kopplas till rätt ställe i journalsystemet får man jobba med det. Och varför inte -- om nu remisserna är på rosa papper -- gör dem rosa i datorn också. Låt verksamheten själv ställa färgkoden för olika objekt som de är vana.
I den andan finns det ett roligt föregångsprojekt när DID fick göra ett nytt användarinterface till börsmäklarna på New York Stock Exchange för Goldman Sachs.
The goal of this fascinating and challenging project was to arm the brokers with a computer tool that could support a more productive workflow, but still retain the ease and flexibility of the paper pads they currently use. A hard job.
Bilden är från det projektet, och på deras sidor finns en länk till en artikel i I.D. där det står om projektet och hur de studerade i detalj hur mäklarna noterade sina köp- och sälj-order, och hur de kunde fortsätta jobba på samma sätt med sin nya PDA som de hade gjort med sitt pappersblock -- och så förstås med en helt annan uppdaterad information som grund för sitt arbete.
/Simon
"för dem som faktiskt blivit felbehandlade, eller bara missförstådda, är det förödande att gamla journaler följer dem hela livet"
Så du menar att om en patient blir missförstådd och eventuellt felmedicinerad så är det bättre att den informationen finns gömd i en hylla hos en läkare än t.ex. åtkomlig på nätet för patienten själv att läsa och ta ställning till? Eller ens att själa roten till problemet - att läkaren och patienten inte kommunicerar - är bättre att lösa?
Väldigt underligt resonemang, måste jag säga. Det går precis tvärt emot trenden om den upplysta patienten, där läkaren fungerar mer som en trygg guide till olika hälso-alternativ än den auktoritära vita rocken med kunskapsmonopolet.
Patienten som är allergisk mot narkosmedel och riskerar livet vid en trafikolycka om inte journalen är snabbt åtkomlig, gärna redan i ambulansen, håller nog inte heller med dig om pappersjournalernas förträffliga långsamhet.
Se även:
Web program curbs malpractice suits
http://www.sciencedaily.com/upi/index.php?feed=Science&article=UPI-1-20050706-17020600-bc-us-conventus.xml
Individualiserad sjukvård
http://www.eudoxa.se/content/archives/2005/04/individualisera.html
Posted by: Erik Starck | 26 augusti 2005 at 16:38
Ska läsa länkarna vid tillfälle. Ska bara nu vända mig mot trenden med den upplysta patienten och läkaren som en guidande "konsult", som jag inte tycker alltid fungerar så bra. Jag tror att "konsult"-rollen för läkaren i många fall har växt fram för att läkaren inte vill behöva fatta svåra beslut. Men visst finns det många motexempel.
Posted by: Simon | 26 augusti 2005 at 16:45
Jag har använt just det här exemplet - med patientjournaler som ger mindre omedelbar information - i ett par år när jag föreläst. Och jag fick det just vid intervjuer och studier med tandläkare i Sthlm, när de gick över till datoriserade journaler för några år sedan.
Posted by: Jonas | 27 augusti 2005 at 04:09
Erik, ska också läsa länkarna vid tillfälle.
När det gäller det här med den stora nyttan av att koppla ihop alla system är jag trots allt en aning skeptisk. Att det är viktigt drivs i första hand av datorindustrin. För dem är integration en kärnfråga, själva deras levebröd. Nyttan för patienten då? I tidningsartiklar förekommer det väldigt ofta konstruerade scenarios av din typ, "om en patient är medvetslös och om hon också är allergisk mot x och om hon också får x på sjukhus y ..."
Min enkla förmodan, är att sådana scenarios måste rimligen sjukvården och läkarvetenskapen ha tagit ställning till och funnit acceptabla lösningar på redan innan man ens kunde drömma om att via datornät få kontakt med andra sjukhus och hela patientens sjukhushistoria? Enkla tumregler och försiktighetsåtgärder: ge inte preparat z till medvetslösa patienter, de kan vara allergiska. om du måste göra det, se upp med reaktion q.
Det finns en naiv informationsmässig övertro på att beslut automatiskt blir bättre om man i en situation har tillgång till ALL information. Det finns undersökningnar som har gett helt motsatt resultat: enkla tumregler ger bättre beslut. (Jag tror det finns en referens till den i The wisdom of crowds, men kan inte hitta den nu. Relaterat är Kottemann, Davis och Remus studie på Harvard.)
Posted by: Jonas | 27 augusti 2005 at 04:30
Jonas skrev: "Det finns en naiv informationsmässig övertro på att beslut automatiskt blir bättre om man i en situation har tillgång till ALL information."
Att ha tillgång till information är inte samma sak som att kunna använda informationen och fatta beslut. Men det är egentligen inte det frågan handlar om. Från min synvinkel är det en fråga om vem som äger/kontrollerar informationen. Är det vårdapparaten eller patienten/kunden?
Jag skulle som patient verkligen uppskatta att enkelt kunna komma åt min journal, läsa den själv, bilda min egen uppfattning, kanske rådfråga annan expertis. Detta kan jag ju redan göra, men då måste jag springa runt på alla vårdinstitutioner jag varit på och begära utdrag "manuellt". Ändras journalen måste jag begära ett nytt utdrag. Otympligt och arbetssamt.
Konsekvensen blir att vårdapparaten äger min hälsoinformation. Detta har flera följdeffekter, vissa positiva men de flesta negativa.
För exempel på hur det kan gå snett med dateriet se följande:
"Brister i datasystem vållar felmedicinering"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=455051&previousRenderType=6
När jag läser artikeln kan jag inte låta bli att tänka: vilken tur att de upptäckt felen. Hade de kunnat göra det om journalerna _inte_ varit datoriserade?
En annan reflektion är att man nog ska skilja på akutpatienter och "hälsopatienter". I det första fallet handlar det om snabba beslut med relativt lite information. I det andra fallet om "långa" beslut ("du borde äta mer morötter") med möjlighet att samla in mycket information. Förmodligen är det två helt olika infontoligiska frågeställningar även om de här samman.
Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om detta, som går långt utanför frågan om papper och datorer. Är vården bara till för de sjuka? Vad innebär det att vara sjuk? Var går gränsen? Vem bestämmer? Vilken är läkarens roll i en värld där patienten har tillgång till samma information och kunnande som läkaren? Biosensorer [1] i hemmet och i kroppen - bra eller dåligt?
Vården står inför stora förändringar framöver. Spännande.
[1] http://www.medgadget.com/archives/2005/08/cpod_personal_b_1.html
Posted by: Erik Starck | 27 augusti 2005 at 11:14