Infontology

Krönika om datorspelande: "Inget är vad det synes vara"

 I Digital Life # 8, 2009, kan man läsa en text av mig om förhållandet mellan datorspelande och verklighets- respektive jaguppfattning:

"Det finns nämligen också en enorm positiv potential i datorspel och simuleringar och jag tror att denna har något att göra med de forskningsresultat som jag har refererat ovan.  Hjärnforskningens rön stöder tanken, att vår verklighet är formbar på ett mycket personligt plan. Olika människor har olika förmåga att av egen kraft fantisera, dvs måla upp alternativa scenarion för sig. Ett innehållsrikt och delvis oförutsägbart datorspel kan ses som en kraftfull fantasiförstärkare för alla människor, så att fler kan börja tänka i termer av alternativ till den vanliga verkligheten. Många har säkert redan upptäckt att spel just därför hjälper dem att utvecklas som personer. Men potentialen är ännu större än så."

Läs mer (pdf; s 12-13).

/Per

Behov Nr 1: Självreflektion

Jennie Rosander, Ung kommunikation, berättar om de iakttagelser hon gjorde på en föreläsning för en grupp lärarstudenter. Hon befann sig för stunden bland publiken och kunde notera följande:

Runt mig sitter en några studenter - en av dem har under föreläsningen lyssnat på musik i hörlurar, en annan spelat ett parti nätpoker, och en tredje dels fört anteckningar på datorn, kollat ett klipp på youtube som föreläsaren nämnt samt satt upp ett virtuellt fotbollslag.

Det mest anmärkningsvärda är sammanhanget. Föreläsningen handlar om "vad digitaliseringen i samhället kan innebära för företag, organisationer och individer". Studenterna får uttryckligen som uppgift att "skriva ner möjligheter och risker med IT, IKT eller sociala medier, och lämna in". Men vad Jennie kan se nämner ingen något av det som beskrivs i det första citatet ovan. Ingen inkluderar det egna beteendet i sin redogörelse för "möjligheter och risker med IT". Ändå är det just dessa beteenden som formar vad internet är och gör med oss och därmed med samhället, varje timme, varje minut. Inte enbart, naturligtvis, men sådana här -- i viss mening omedvetna -- beteenden och deras konsekvenser formar samhället minst lika mycket som allt vad vettigt och klokt är.

Två problem uppenbarar sig här. Det ena är specifikt och omedelbart praktiskt. Det handlar om vad som pågår i ett klassrum, en föreläsningssal eller för den delen i ett sammanträdesrum. Ponera att personerna vid ovannämnda föreläsningstillfälle högt och uppenbart hade ägnat sig åt samma saker. Är det  egentligen någon skillnad mellan detta och vad som i det här fallet tilldrog sig tyst och fördolt? Jag anser inte det. I båda fallen förekommer oerhört bristande respekt inte bara gentemot föreläsaren som människa, utan också -- och, i ett vidare perspektiv, framför allt -- gentemot ämnet (något som jag också läser mellan raderna i Jennies text). I en sådan situation gäller det för läraren att i viss mening ta kommandot och helt enkelt sakligt, utan förmaningar, påpeka vad som pågår och fråga om de tycker att det här är ett ansvarsfullt och adekvat uppförande. I förlängningen kan man sedan tänka sig att studenternas datorer utnyttjas i undervisningens syften, där och då. Då kommer ingen att ha tid att spela nätpoker eller lyssna på musik. Det här problemet är m a o ganska lätt att lösa och går t o m att omvandla till något konstruktivt.

Det andra problemet är värre, nämligen det faktum -- som jag själv också har kunnat iaktta gång på gång -- att bland de ungdomar som sägs vara så "internetvana", är det ytterst sällan som man påträffar någon som helst kritisk medvetenhet om teknikens sociala roll i deras liv. Delvis har väl det att göra med allmän omognad (vilken tycks mig krypa upp i åldrarna och kanske har att göra med bristen på verkligt ansvarstagande aktiviteter), men mest tror jag att det handlar om att internet har blivit allt mer "osynligt", dvs allt mer självklart. Och som vi vet tenderar det självklara, det invanda, att halka ner i det omedvetna. Utmaningen blir då att först och främst sträva efter att medvetandegöra det "självklara". Endast då kan det bli föremål för diskussion och reflektion.

Att medvetandegöra och att ägna sig åt självreflektion är emellertid inte något som faller sig särskilt naturligt i de flesta sedvanliga akademiska sammanhang. Det verkar liksom inte ha med "saken" att göra, en "sak" som alltför ofta gestaltas och uppfattas som något "objektivt", dvs som något som inte direkt angår mig.

/Per

"Praktiskt taget oändlig" samtalshistorik

HTC Tattoo verkar vara en sjyst telefon, men vad betyder det när det i specifikationerna på Dustin står att den har "praktiskt taget oändligt med kontakter och fält" i telefonboken och "praktiskt taget oändlig" samtalshistorik?

  

Jag menar jag kan förstå oändlighetstanken lite bättre när det på franska gravar står "concession à perpétuité", för att de har kontrakt på att finnas kvar för evigt, men för en mobiltelefon?

Jag passar på tillfället att designa ett nytt skal på Tattoo my HTC... Den här ovan var bara för inläggets skull, men en sån här skulle jag faktiskt vilja ha:

/Simon

"Stegräknaren du inte kan lura"

Visst har vi ett underligt förhållande till våra artefakter. Och till våra ideal.

Annons från dagens Smålandsposten. /Simon

Kopiera diskontinuerliga kolumner från Excel till epost (OS X)

Det är trixigt att kopiera innehåll från Excel till andra format, speciellt om man vill ha med formateringar, etc. Så här fick jag det att funka för mig:

1. Markera en kolumn i Excel genom att klicka på namnet på kolumnen, exempelvis "A".
2. Håll nere Ctrl-tangenten. Klicka på en annan kolumn en bit bort i arket, exempelvis "C".
3. Nu är båda markerade, men inte de mellanliggande.
4. Kopiera.
5. Klistra in dem i ett annat Excel-ark. De blir då markerade i det nya arket.
6. Kopiera dem igen från det nya arket.
7. Klistra in i ett Word-dokument. Då blir de en tabell.
8. Kopiera från Word.
9. Klistra in i ett mail som är i html-läge

Då bör man ha ett mail som innehåller alla formateringar och läsbart innehåll i kolumnerna. Den som har ett enklare sätt höre av sig i kommentarerna... Kanske finns det enklare sätt på en Windows-dator, men det här funkar för OS X.

/Simon

Teknologi är inte natur (och inte kultur): kontra Kevin Kelly

Kevin Kelly har hållit ett föredrag på TEDx i Amsterdam om sitt nya bokprojekt The Technium. Det är en mycket koncis sammanfattning och har den fördelen att den gör Kellys grundtanke mycket tydlig och det blir lättare att inse hur missvisande, för att inte säga vilseledande, den är.

TEDxAmsterdam: Kevin Kelly from TEDxAmsterdam on Vimeo.

Kellys huvudtes, liksom för övrigt Ray Kurzweils, fastän annorlunda uttryckt, är att "teknologi" är en naturlig fortsättning på en bokstavligen universell självorganisationsprocess, vilken börjar med efterverkningarna av Big Bang. Samtidigt inleder Kelly föredraget, något paradoxalt, med att visa att termen "teknologi" inte är äldre än den industriella revolutionen. Man ska vara noga med ord. Kelly vill nämligen få det att framstå som om jägare-samlares överlevnadstekniker är i princip samma sak som det vi idag kallar teknologi. Han slätar m a o ut skillnaderna, inte bara mellan vårt superteknologiska samhälle och jägare-samlares minimalt utrustade levnadssätt, utan t o m mellan fysiska och kemiska självorganisationsprocesser och mänsklig kultur. "Teknologi är en utvidgning av livet" säger Kelly. Med en så vid associationsbakgrund till begreppet teknologi blir ordet närmast meningslöst. Men det intressanta är vad som därigenom döljs och förtigs.

Sammanblandningen av "teknologi" med fysik och kemi (och i förlängningen biologi) lämnar jag därhän. Jag vill främst invända mot att blanda ihop kultur och teknologi, vilket jag ser som en speciell sorts vilseledande fördom. Det är faktiskt ingen slump att termen teknologi först dök upp på 1800-talet, under den industriella revolutionen. Det verkliga historiska förloppet har beskrivits betydligt mera realistiskt av Willem H. Vanderburg i Living in the Labyrinth of Technology (2005). Vanderburg berättar där ingående hur "culture-based connectedness" under den moderna historien (dvs från 16-/1700-talet och framåt) allt mer har ersatts av "technology-based connectedness". Det förra innebär ett erfarenhetsbaserat symbolskapande och symboltraderande, vilket syftar till att knyta människor samman i en gemensamt levd värld. Det senare grundar sig på vetenskap och teknologi, vilka betraktas som universella, dvs som icke-kulturella. En kultur i den här åsyftade meningen är ju alltid lokal och säregen i förhållande till andra kulturer. De har växt fram på olika platser under olika förhållanden. Naturliga ekosystem är också lokala. Varken kulturer med bibehållen integritet, eller naturliga ekosystem är i någon konkret mening universella. Detta gör den universella och universaliserande teknologin och vetenskapen till något historiskt unikt och minst av allt till någon sorts "naturlig fortsättning" på det som "alltid" har varit fallet, så som Kelly låter påskina.

Kelly framhåller vidare att teknologi har "sin egen agenda". Men hur kan den ha det om den är en fortsättning, förstärkning och utvidgning av något som i princip alltid har pågått? Snarare är det väl ett tydligt indicium på att teknologi är något nytt under solen. Det är tydligt att Kelly helt enkelt inte kan frigöra sig från framstegstanken, säkert beroende på hans kristna bakgrund. Den liberala framstegstanken är ju f ö inte heller något annat än en sekulariserad variant av en viss typ av kristen, framtidsinriktad frälsningsidé.

Ett annat av Kellys sätt att tala om teknologi är att säga att det är "en metod för att generera bättre idéer." "Boten mot en dålig idé är en bra idé." Det här är samma intellektualism som är framträdande hos Ray Kurzweil. Vad ingen av dessa herrar tycks inse, är att det är just denna rationella intellektualism som är "teknologi". Och att den är något mycket annorlunda det som var fallet i traditionella kulturer.

/Per

Ny projektblogg!

Nu finns en särskild blogg knuten till det nya projektet Ömsesidig förståelse? Sociala medier, språklig kompetens och teknikförståelse (länk finns även här intill). Där kommer vi kontinuerligt att skriva om sådant som är relevant för projektet och berätta om vad som händer i vårt arbete. Vi ser fram emot livliga diskussioner!

/Per

E-sport på SVT play -- spännande men svårförståelig kultur

Visst har man sett en eller annan boxningsmatch på TV, men det här är ju riktigt svårt att förstå. Imponerande jobb av kommentatorerna, och en fin inblick i virtuell kultur.

(Adressen till programmet om inte den inbäddade versionen funkar.)

Vad är det för sorts konsol de använder?

Tack David för tipset! /Simon

Genus eller IT

Jag försöker hitta emotionella medel för att förstå olika gruppers motstånd mot IT-användning. 

Se till exempel på den press som vissa, exempelvis lärare, utsätts för när det gäller att förändra sin yrkesroll. Det blir lite som när "genus" eller "miljö" går som en löpeld i retorik och riktlinjer och även helt sunda verksamheter måste redovisa hur de tänker förändra sig med avseende på dessa faktorer. 

I en situation där det är självklart att beakta både likabehandling och ekologisk hållbarhet reser sig håret åtminstone på mig när jag måste redovisa dessa för mig självklara saker explicit.

Något liknande tror jag kan hända med IT -- en person som inte alls har något emot IT eller datorer kan av någon sorts "trots" bli en bromskloss, som ett försvar mot själva retoriken som används!

/Simon

"Ömsesidig förståelse? Sociala medier, språklig kompetens och teknikförståelse"

Infontology inleder den 1 december, tillsammans med Stefan Pålsson (Hyperfinder), ett nytt projekt på uppdrag av Internetfonden. Det är en mera specialinriktad fortsättning Digitalis filosofi-projektet, denna gång med sociala medier och språkkompetens i fokus. Resurspersoner i projektet är Thomas Nordling (Utbildningsdepartementet), Anna-Stina Axelsson (Regionbibliotek Stockholm) och Martin Jönsson (Bergaskolan, Eslöv). Sammanfattningen lyder så här:

"Fokus i detta projekt ligger på hur vår språkliga förståelse och behovet av kompetens påverkas av olika Internet-baserade tjänster, särskilt sociala medier. Vad händer när Internet i allmänhet och sociala nätverkstjänster i synnerhet utgör en stor del av vårt dagliga skrivande och läsande? Vad händer med vår förmåga att hantera språkets olika nyanser? Vad händer med vår förmåga att följa och själva bygga upp sammanhängande argument? Vad händer med vår förmåga till överblick? Dessa frågor kommer att prövas i faktisk skolmiljö och i relation till andra aktörer, såsom bibliotekarier, tjänstemän och politiker."

Detta är ju allmänt hållna formuleringar och vi vill inte heller föregripa resultatet. En särskild blogg knuten till projektet kommer att startas inom kort. Vi vill väldigt gärna kommunicera med så många intresserade som möjligt om det här ämnet, och redan nu är du välkommen att höra av dig om du vill deltaga på något sätt!

/Per

Maskinen gör mig inte nervös

Jag gillar konkreta utsagor som de här:

Nyckeln är ett värdeföremål som representerar det sammanlagda värdet av allt som förvaras i de utrymmen till vilka nyckeln passar. [Mer om detta här.]

eller (på ett badhus):

Bassängen är i princip ett stort badkar som du delar med alla andra.

Liknande skulle man kunna säga om en inspelning av musik som sprids på nätet:

Inspelningen representerar alla emotioner som alla Internet-användare kan känna när de hör inspelningen.

Tänk på Numa Numa-videon, sedd uppskattningsvis 700 miljoner gånger, och knappast enbart för att det är en så fantastisk dansprestation.

Jag kan bli nervös när jag ska prata eller spela fiol för folk, men att spela in ett stycke ger inte alls samma press. Kanske för att jag inbillar mig att jag har kontroll över det som händer, kanske för att jag inte ser åskådarnas (framtida) reaktioner.

En del av de faktorer som är relevanta är nog samma som för "online disinhibition" som vi skriver om Digitalis filosofi:

Du vet inte vem jag är. Den som är anonym på nätet känner större trygghet i att öppna upp sitt privatliv inför främlingar.

Du kan inte se mig. Stora delar av kommunikationen på Internet sker utan att personerna ser varandra. Genom att man inte behöver visa mer än just det man uttryckligen skriver i text, får man en känsla av att man kan avslöja mer än annars. Och att man dessutom inte behöver se mottagarens reaktion i kroppsspråket på det man uttrycker.

Vi ses sen. Bara det att man inte får omedelbar respons på det man säger, gör att man går längre i sina uttryck än man annars skulle ha gjort.

Allt är inuti mitt huvud. En del människor upplever de kontakter som de har med andra på Internet mer som om de var ”röster i huvudet”.

Vi är på samma nivå. Det är svårt att upprätthålla statusen från den verkliga världen när man kommunicerar på Internet. Den som inte ser att de står framför någon med högre auktoritet har lätt att bortse från det.

Speciellt för system som Bambuser som strömmar video direkt ut på Internet "borde" man ju vara nervös, men kanske också för de nya interaktiva "pennor" som börjar dyka upp, ofta baserade på teknik från svenska Anoto, som digitaliserar det man skriver, men också ibland spelar in det som sägs i rummet (och kopplar det till vad man skriver med pennan).

/Simon

Tidrapporten gör att anställda behåller datorn på

När den skånska kommunen införde ett datorbaserat tidrapporteringssystem för de anställda fick det en oväntad konsekvens för energiförbrukningen: eftersom datorerna tar så lång tid att starta upp och närvarotiden räknas från tidpunkten när programmet startas behåller de anställda datorerna på över natten i stället för att stänga av dem.

Tack till Fredrik för tipset. /Simon

Radiofeber

Härom dagen satt jag och bläddrade i Gustav V och hans tid 1919-1927. En bokfilm av Erik Lindorm. I volym II finns en hel del om det nya -- fascinerande och omstörtande -- mediet radio. Vissa artiklar, som ovan, känns bekanta på något sätt! (Klicka på bilden för att läsa.)

/Per

PS. Rasmus Fleischer publicerar f ö emellanåt intressanta excerpter ur mediedebatten förr, särskilt vad gäller upphovsrätt, på Kopieringsmaskinen.

Musik att minnas

Lite musik till minne av en extremt kreativ och spännande fiolist, Meme Åkesson. Musiken finns att köpa här.

Bach: Menuet II från Partita III E-dur

/Simon

"Virtuell perfektion"

Jag missade K Special på SVT härom dagen, liksom alla andra TV-program som sänds vid en bestämd tid... Den här gången handlade programmet om strävan efter att skapa en perfekt virtuell värld, och om hur man måste återskapa alla demokratiska och politiska verktyg i de virtuella världarna.

Dokumentären är en holländsk produktion av ett produktionsbolag som heter Submarine, i samarbete med Channel 4, NRK, SBS, SVT och YLE. Måste betyda en budget på åtskilliga miljoner.

Det vore roligt att göra sådana program av materialet vi har här på Infontology, men vi behöver få kontakt med filmare som har erfarenhet av att sätta ihop tankarna till film. De kontakter vi hade för ett par år sen med SVT kändes inte som en framkomlig väg, även om vår kontaktperson inte hade bytt helt plötsligt till museibranschen...

Länk via Ung kommunikation. /Simon

Nya krönikan i Digital Life: Sociala medier är som socker

I nyutkomna Digital Life # 7 skriver jag bland annat: "När lärare och föräldrar i min dotters klass förfasade sig över det "överdrivna" mobilanvändandet, även i klassrummet, insåg jag plötsligt var det djupare problemet låg. Barn idag växer upp i en miljö där mobiler och Internet är en självklar bakgrund till allt annat. Det är inget särskilt med det, lika lite som det är något särskilt med böcker för dem som är äldre. (Och bokmissbruk diskuteras ju inte.) Däremot tycker elever allt oftare att det är konstigt att de ska behöva sitta i ett klassrum hela dagarna. Och det är det ju faktiskt."

Läs mer.

/Per

Det var viruset som gjorde det

Den som får virus på sin dator riskerar inte bara att tappa kontrollen över datorn och egna data -- nu finns det virus som systematiskt laddar ner barnporr på ens dator. Bara att försöka rentvå sig från misstankarna är extremt dyrt, åtminstone om man bor i USA, och skulle också i Sverige bli en mycket långdragen process eftersom datorn måste undersökas tekniskt för att avgöra om det är ägaren själv som har laddat ner materialet eller om det är något annat som är orsaken. En ganska dystopisk artikel, faktiskt.

/Simon

"Internet för skräckslagna"

Tiden har gått fort sen 1996 när Lars Hornborg gjorde det här programmet för UR och förklarar vad en webbläsare, bokmärken etc är. Det är lustigt hur uråldrigt klippet känns, nästan som skämtsketchen om när boken introducerades på "medeltiden" med ett obegripligt användagränssnitt.

Via delicious.com/pelles. /Simon

Framtidskompetens: Jobba med Per?

Jag söker nya intressanta uppdrag. Så om du gillar Infontology och söker konsult, talare eller "bollplank" med idéer och tankegångar långt utöver det vanliga, är du välkommen att höra av dig.

Här är ett par saker jag funderar på just nu:

Redan för över fem år sedan började jag diskutera "digital kompetens" i en djupare mening (1, 2, 3). Själva begreppet digital kompetens har jag egentligen aldrig varit bekväm med, eftersom det av de flesta fortfarande förknippas med teknik. Vad jag hela tiden har efterlyst är insikten att vi lever i tekniken och att tekniken lever i oss. Därför kan man inte, från ett samhälleligt perspektiv, betrakta tekniken som något särskilt.

För fem år sedan skrev jag bl a att vi behöver: 1. En diskussion om exakt vad det är som i ett pedagogiskt sammanhang uttrycks eller förmedlas bättre genom “IT”, än genom föredrag eller samtal, med mera. 2. Ännu mera djupgående: en reflektion över “IT:s” verkliga platser och roller i samhällsutvecklingen. Är dessa automatiskt av godo eller behöver vi kanske öva upp vårt gemensamma omdöme angående vad som pågår? Samma sak pekade jag på i en artikel i Datorn i Utbildningen nyligen -- nr 5, 2009: "Framtidskompetens och digital teknik"; ej på nätet (!)

Andra frågor som har upptagit mig en hel del anknyter till ovanstående: Vad menas med att en "kunskapsekonomi" kräver vissa kompetenser? (Se t ex New Millennium Learners; jfr Jan Hyléns, Metamatrix, inlägg idag.) Är inte detta något av en bakvänd formulering? Borde det inte vara vi som människor som kräver något av ekonomin? Eller, annorlunda uttryckt: hur skulle det bli om vi, utan att ta onödiga hänsyn till historiskt etablerade mönster, åstadkom en ekonomi som tillfredsställer oss och inte "ekonomin"?

Jag har emellanåt diskuterat "sociala medier" eller Web 2.0 lite kritiskt (dvs pekat på saker man inte bör glömma i sammanhanget), men det betyder inte att jag inte ser den enorma potentialen. Ett mönster i den utvecklingen är ju att nätet och olika applikationer faktiskt skapar ett fantastiskt oberoende av ingrodda tankemönster, och därmed i förlängningen av etablerade strukturer, vilket är lite hotande för vissa. Det här är något bra, något positivt, men det kommer inte att bli som vi vill (eller som jag hoppas och tror att vi egentligen vill) om vi tappar huvudet i allt det nya.

Vill du alltså ha en professionell dialog med mig om exempelvis det här, eller något annat: kontakta mig. Du kan också ta dig en titt på tre förslag på seminarier som jag gärna håller (pdf); där hittar du även mina kontaktuppgifter

/Per

"Varför?"

En gång för länge sedan besökte jag San Diego Zoo. Ett tag gick jag bakom en pappa och hans ungefär fyraåriga dotter. Flickan ställde fråga efter fråga om allt hon såg. Strömmen av frågor tycktes outsinlig och ganska snart märkte jag att pappan inte kunde svara på de flesta av dem. Han blev mer och mer irriterad. Till slut brast det och han hävde ur sig, högt och tydligt: "If you ask any more questions I'll beat you up!"

Lyckligtvis finns det dock en del frågor som har klara och tydliga svar:

Varför finns det träd? För att man ska kunna hugga ner dem och göra massaved.

Varför finns det bilar? För att vägarna ska kunna användas till något.

Varför finns det läkare? För att det ska finnas någon som köper alla mediciner.

Varför finns det människor? För att industri, stat och kommuner behöver dem.

/Per