Infontology

En fälla med honung i

Jag gillar de sociala sidorna av säkerhet bättre än de där folk hackar sig in i system. Så när Times Online berättar att en topptjänsteman i Gordon Browns stab har blivit av med sin Blackberry efter att han blivit uppraggad av en attraktiv kinesisk kvinna på ett diskotek känns det som om jag blivit förflyttad till ett avsnitt av 24. Detta trick har ett fint namn på engelska. Kallas "honey trap".

Den som missade ståhejet när Paris Hiltons mobil hackades 2005 genom social engineering kan läsa den ständigt lika spännande historien här, samt berättelsen om hur det verkligen gick till.

Länk via BoingBoing. /Simon

infontology, säkerhet, social_ingenjörskonst

Lärarhandledning till Digitalis filosoferar

Vi har fått pengar från Stiftelsen för internetinfrastruktur, mer känt som .SE. De har en Internetfond som man kan söka pengar från. Vi sökte tillsammans med ett par intressanta personer från Interactive institute, Nätverket SIP och Ung kommunikation, som är med som resurspersoner.

Det vi ska göra är att skriva en lärarhandledning till en liten skrift som heter Digitalis filosoferar (bilden) och som handlar om livet på nätet. Bakom den står förutom Nätverket SIP och Interactive institute även Reaktor Sydost.

Den lilla boken är avsedd att användas i klassrumssammanhang och vad vi gör är att skriva en delvis självständig lärarhandledning till den i bästa Infontology-stil.

Projektet börjar nu i augusti och löper till mars. Var inte oroliga att missa boklanseringen. We'll keep you posted.

Det finns ingen lista över vem som fått uppdrag från .SE i år men här är förra årets lista. Bland annat har Anders R Olsson har skrivit en översikt över Yttrandefriheten på nätet som går att beställa gratis. Har bara bläddrat i den, men den verkar vara ett bra underlag och översikt.

Den enda jag sett från årets omgång som skrivit om sitt bidrag är Elza Dunkels. Och nästa ansökningsomgång är redan öppen. Ansökan senast 31 juli.

/Simon och Per

infontology, ungdomar

Svartvitt

Var det det här vi behövde färgfilm och datorer med miljoner färger till? Bilden är från Miljögården i Lund och tagen för ett par veckor sen. Vi gick omkring i en miljö som till stora delar gick bara i gråskala. Är vi så matade med stimuli att frånvaro av färg upplevs som en lättnad? Kanske det... Är vi så bleka och anemiska att vi måste vistas i en miljö fri från färg för att tyckas ha någon ansiktsfärg över huvud taget? Eventuellt.

Eller är det den här sortens möbler som är "med känsla". Titta på annonsen nedan. Den är från Smålandsposten, men liknande finns överallt. Om det här är känsla, så vad är det då för "känsla"? Känsla brukar i såna sammanhang betyda den mänskliga beröringen, men här? Kanske behöver man skriva "med känsla" i något fåfängt försök att övertala nån att se känsla i den sterila designen. Visst, vi har också en Tivoli Audio-radio, men den är åtminstone lime-grön... :-)

/Simon

infontology, känslor

Steg för steg mot tyranni

Lena Halldenius, numera vid Malmö högskola, är en klok kvinna med en ovanlig förmåga att uttrycka sig klart och rakt på sak. I en Sydsvenskanartikel idag, Här dör grundlagen, har hon åstadkommit det bästa och tydligaste jag hittills har läst om FRA-lagens innebörd, inte minst om man ser det i ett större historiskt perspektiv. Hon pekar på det chockerande lättvindiga sätt på vilket våra riksdagspolitiker nu har totalt struntat i grundlagen -- det enda skydd vi har mot statliga övergrepp i en parlamentarisk demokrati. "Själv har jag svårt att se en enklare gräns för en parlamentariker. Grundlagen är inte för   er att tumma på; den är det fria folket som talar om för er vad som är rätt", skriver Halldenius.

Vad vi är vittne till är en otrolig oförmåga att under tryck verkligen stå för fundamentala principer, t o m en förfärande omedvetenhet om att det finns fundamentala principer, principer som ingen, som anser sig vara en ansvarig människa och medborgare i en demokrati, får bryta mot. Gör man det är man en fundamental svikare av det som är viktigast av allt i vårt politiska system. Man öppnar, antingen med berått mod eller av grotesk omedvetenhet, vägen för ett totalitärt styre utan motstycke. Man hjälper till att bekräfta Platons kontroversiella tes, att demokratin bäddar för tyranni.

Detta är särskilt allvarligt i ett samhälle som det svenska, vilket utmärks av vad Henrik Berggren och Lars Trägårdh i boken Är svensken människa? träffande kallar statsindividualism. Denna innebär att "svensken idag till stor del står i en direkt, oförmedlad relation till staten och är relativt befriad ifrån direkt beroende av sina medmänniskor" (s 52). Antagandet av FRA-lagen och andra liknande företeelser -- som det principlösa polisiära användandet av PKU-registret -- visar på den stora svagheten i denna "frihet".

/Per

Äntligen en riktigt snaskig sexistisk video från ett globalt telekombolag, eller?

Det finns en massa nya interaktionsmöjligheter med ny teknologi. Det mesta är bra, men en del kommer ur det mänskliga sinnets mörkare hörn. Det är på ett sätt bra om fantasierna kommer ut ur garderoben ganska tidigt, medan samhällets digitala infrastruktur inte vilar alltför tungt på just denna teknologi.

Här har vi ett fint och välgjort exempel på en hel massa saker. Jag brukar tänka på det som ett katalyserande exempel. Inte ens 2 minuters video, och så mycket diskussion man kan basera på det här!

Först måste jag tillägga att det inte i dagsläget går att spåra videon till en officiell sida som ägs av LG, men det är ju också det lömska med viral marknadsföring -- avsändaren ska vara lite otydlig och innehållet sprida sig utan avsändarens medverkan. Blir det etiska konflikter tillkommer förstås en del komplikationer -- i vilken mån faller anklagelserna på LG om de förnekar att de ligger bakom filmen. Jag har i alla fall skickat en fråga till LG i Sverige per epost, i torsdags, och de har inte svarat ännu.

För det första är det ju de uppenbara etiska aspekterna. Dels vad gäller producenterna bakom filmen, och dels killen som "drar i trådarna". Elza Dunkels, där jag hittade filmen, får lite bannor i sina kommentarer för att hon använder ordet psykopat, och själv är jag kanske benägen att hålla med.

Jag tycker att producenterna av filmen har agerat extremt manipulativt, men anledningen till att den väcker starka reaktioner hos många är nog också att den ligger "nära" oss. Den är otäck, inte för att den visar oss mänsklighetens utkanter och gränserna för vad en bestialisk människa skulle kunna åstadkomma, utan för att den visar en värld som ligger ganska nära vår egen, kryddad med lite "teknologi som magi".

Vad gäller huvudpersonen i filmen tror jag att det finns många som hade agerat som han, givet förutsättningarna -- att märka att man kan styra andra personer utan att de märker det själva. Många hade gjort det en gång, för att se att det verkligen fungerade. Några hade gjort det flera gånger för att det hade fått dem att känna sig som superhjältar eller andra mytologiska figurer. Ett fåtal hade fortsatt en längre tid.

Filmen är extremt välgjord med subtila historisk-politiska paralleller. (Cigarren.) Och sen för den in en intressant dimension vad gäller interaktion i den virtuella och den verkliga världen. En av de etiska konflikterna ligger ju i möjligheten att styra människor som vore de maskiner, och en annan i att göra det när de är ovetande om det som sker.

Om vi ser kvinnan som en "metafor" eller "bärare" för möjligheten att allting i den verkliga världen en dag kommer att styras från den virtuella världen blir hon mer som en symbol, ungefär som den symboliska kvinnan i Luc Bessons Femte elementet. Och både i den tekniska utvecklingen och hur vi talar om människan blir det mer och mer som att vi ser människan som en "mekanism". Vad kommer det att finnas för etiska frågeställningar kvar när människan är reducerad just till denna mekanism?

Jag vill också försvara filmen med att "om den inte hade varit så spektakulär hade den inte kunnat finnas". Jag utmanar er att skriva ett kortfilmsmanus som innehåller de intressanta aspekterna av filmen men utelämnar de sexistiska, och lovar att försöka förverkliga de intressanta bidrag som kommer in. Per och jag har faktiskt försökt göra film/TV av Infontology ett tag nu, så det är ett seriöst erbjudande!

Det är möjligt att det finns en massa reklamfilmer som är etiskt oantastliga men som helt enkelt aldrig når ut, och framför allt aldrig kan bli föremål för en intressant etisk diskussion. Se på den officiella sidan för LGs telefon "Secret" och tala om hur länge ni står ut med att titta på den...

Visst är den här filmen sexistisk, men samtidigt är det rätt mycket i vår kultur som tolkas som sexistiskt men som inte skulle behöva tolkas som det. Jag vet inte så mycket om hur andra mäns uttrycksbehov ser ut, men själv känner jag det som om jag har någon sorts kulturell munkavle.

Jag skulle vilja kunna säga sånt som "Jag gillar att se på bilder på vackra kvinnor", men till och med ett sånt uttalande känns som om det skulle misstolkas som ett understatement för att jag läser porr i sådan utsträckning att det går ut över mitt jobb.

En av de konstnärer som jag tycker är fantastiska på att skildra kvinnor är Alfons Mucha. Här är fler bilder från Mucha foundation. Till och med den här bilden som är reklam för cigarett-papper är fantastiskt fin.

På 80-talet läste (och översatte) jag mycket tecknade serier, och fastnade bland annat för Vittorio Giardinos serier om en ung kvinnas dagdrömmar. Här är första sidan ur en av dem, och de slutar alltid med "Oj, jag undrar vad min psykoanalytiker skulle säga om det här". Sexistisk, om man så vill, men också så mycket annat. För mig hade man inte kunnat göra en sådan här serie om en man, och inte heller om en könsneutral människa.

Så jag skulle vilja önska mig lite mer nyanser när det gäller att diskutera och visa drömmar om kvinnor. Och om någon man eller kvinna vill komplettera med att visa sina drömmar om män, så gör gärna det. Jag ska respektera det, men jag kommer inte att förstå det och dela upplevelserna av det på samma sätt som jag förstår dem som drömmer om, tänker på och beundrar kvinnor.

Tillbaka till filmen -- ja, jag tycker den är sexistisk långt över gränsen, men jag är glad att den finns, jag hoppas att det är LG som verkligen ligger bakom den och att de får massiv kritik för den. Det kan leda till ökad medvetenhet och en välbehövlig etisk diskussion.

/Simon

infontology, integritet, mobilt, sex, verklighetsflykt

Zooma med varandras bilder med Panoramio Look around

Det här känns som en low-tech-variant på Microsofts Photosynth, men å andra sidan ett system som verkar kunna funka. Vid vissa platser är det taget så många bilder att man kan använda en bild-pool och få se samma plats ur olika perspektiv. Kanske en översikt, eller att zooma in på en detalj.

Klicka på "Look around" på den här sidan och för muspilen över bilden, eller småbilderna till höger. Det är lite lurigt med alla perspektivskiften när de visar omfånget på de andra bilderna. Svårt att föreställa sig vad man ska få när man klicka på en bild ur en annan vinkel.

Panoramio är ett spanskt system som köpts av Google. Här är deras egen beskrivning av funktionen att kunna "se sig omkring".

Tack Jonas för länken! /Simon

infontology, perspektiv, visualisering

Undantagstillstånd

I morgon röstar riksdagen om den s k FRA-lagen. Utan anspråk på att vara direkt originell vill jag kommentera ett par saker som är relevanta oavsett vad man formellt beslutar. Det första jag hela tiden har undrat över -- inte bara i FRA-fallet, utan generellt i argumenten för övervakning -- är den absurda bristen på proportioner. I Sydsvenskan i förrgår t ex uttryckte sig Allan Widman, fp:s man i försvarsutskottet, så här:

Den 25 november 2005 låg propositionen om att Sveriges Isafstyrka skulle ta   över ansvaret för fyra nordliga provinser i Afghanistan på riksdagens bord.   Just den dagen dödades två svenska officerare i ett bombdåd i Mazar i   Sharif. Det sker alltså ett terrordåd i Afghanistan samtidigt som vi har en  politisk process i Sverige. Enligt min uppfattning kan man inte utesluta att  attentatet har föregåtts av kommunikation som hade kunnat fångas upp av  trådbaserad signalspaning.

Va!? För att undvika att ett litet fåtal soldater dödas i krigsdrabbat område, långt från Sverige dessutom, så ska man avlyssna hela svenska folket?

Det andra jag undrar över, i förlängningen av detta, är vad som egentligen ligger bakom. Jag har redan sagt något om det riktigt generella sammanhanget, men när jag igår råkade läsa lite i Giorgio Agambens lilla bok Undantagstillståndet klarnade det ytterligare. Han skriver där (s 17):

Som en konsekvens av den ohejdbara utvecklingen av det som definierats som ett "globalt inbördeskrig" tenderar undantagstillståndet att framträda som det dominerande paradigmet för regerande i den samtida politiken. Denna förvandling av en provisorisk och exceptionell åtgärd till en regeringsteknik hotar att radikalt transformera -- och har redan de facto uppenbart transformerat -- strukturen och innebörden hos den traditionella skillnaden mellan olika typer av författningar. Undantagstillståndet framträder i detta perspektiv som en tröskel där det inte längre går att skilja mellan demokrati och absolutism.

Detta skulle kunna förklara bristen på proportioner. Och om det är sant så kommer vi att se mer av den här varan, oavsett hur det går i "Sveriges" riksdag.

/Per

Källkritik, forskning och modeller kring den globala uppvärmningen

Dagens Vetandets värld var ett riktigt gott exempel på god vetenskapsjournalistik av Sven Börjesson, och dessutom inom ett närmast tabubelagt ämne, nämligen den globala uppvärmningen dess orsaker.

Det innehåller alla inslag: ett politiskt laddat ämne där etablerade sanningar ifrågasätts på ett för lekmannen förståeligt sätt, ledande forskare som intervjuas, och vissa försvarar sina teorier lika självklart som andra säger att hoppsan vi skulle mycket väl kunna ha fel.

Lyssna här.

En rolig episod är när Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet får frågan om temperaturökningen under åren 1910-1940, som hade en lika kraftig temperaturökning under 1990-talet. På frågan om hur vi kan vara säkra på att det är växthuseffekten som är orsaken säger han att man har matat in data i modellen och kommit fram till att koldioxidhalterna under perioden i början av 1900-talet var för låga för att de skulle kunna orsaka temperaturökningen då! Men att vi däremot kan återskapa 90-talets temperaturökningar i modellen, som ett resultat av växthuseffekten.

Jag vet inte om detta kan tolkas på ett annat sätt, men för mig är det som om teorin för honom är det primära, och om vi kan matcha data mot modellen så att vi kan behålla teorin, så ska vi göra det. I många fall kan man kanske tillåta sig att vara teoridriven i sin vetenskap, för att slippa famla i blindo, men kanske inte i det här fallet när ämnet är så politiskt laddat och har stora ekonomiska konsekvenser. Då tycker jag att man ska ställa högre krav än så.

Sven Börjesson nöjer sig inte med detta, utan letar vidare i rapporterna från FNs klimatkommission, och hittar en alternativ tolkningsmodell som skulle kunna förklara mycket mer än växthusteorin, men vars mekanism är mindre väl förstådd, nämligen att temperaturökningen skulle bero på ökad instrålning från solen.

Det visar sig att instrålningen och dess påverkan beskrivs i kapitel 3 och 9 i rapporten, men att resultaten från det kapitlet inte sedan fått följa med till den summering som beslutsfattarna använt. Professor Joyce Penner vid University of Michigan som varit en av huvudförfattarna till kapitel 9 svarar på Börjessons frågor på ett mycket intressant (och intresserat) sätt.

Hon håller med om att det verkar som om instrålningen skulle kunna vara en viktigare orsak än växthusgaserna till temperaturökningen, men att orsaken till att instrålningen inte kommit med i rapportens sammanfattning är att vi bör begränsa sammanfattningen till de fenomen som är bättre förstådda!

Min slutsats blir att växthuseffekten är kanske helt enkelt för "bra", som teori betraktad.

Sammanfattningsvis en riktig lektion i politik, källkritik, modeller och vetenskap.

Och om någon tvivlar så har jag redan tidigare skrivit om att vi bör minska vår användning av exempelvis fossila bränslen, och vår allmänna energianvändning, men kanske av andra skäl.

/Simon

infontology, klimat, forskning

Liechtenstein, den stora svampproducenten

Kan det vara en klassisk "välja fel i listan på datorn och sen inte titta på resultatet"? Eller har det gått utför så pass att det lilla furstendömet fått ta den plats som annars är vikt åt Litauen?

För övrigt tycker jag att ursprungsmärkningen är rätt värdelös om man inte får reda på varifrån svampen faktiskt kommer, utan får nöja sig med en Indien/Danmark för gurkan. Det är kul att se vad som accepteras av kunderna. Polen/Litauen protesterar ingen mot, men hade det stått Sverige/Belgien eller till och med Sverige/Danmark på jordgubbarna hade det låtit annorlunda.

/Simon

infontology, mat, interaktionsdesign

Vad säger SJ till passagerarna när tågen håller på att krocka?

Det enda jag hittar i tidningarna är den här korta notisen om att två tåg höll på att krocka i förrgår kväll mellan Borås och Limmared.

- Persontåget fick tillstånd av klareraren att köra mot rött, även godståget fick tillstånd att köra från sitt håll. Som tur var såg lokförarna att de var på väg att krocka och båda stannade snabbt. De stod stilla, cirka hundra meter från varandra, uppger Helena Tilander på Banverkets pressjour.

Från M som satt på tåget får jag en annan version. Tåget han satt på stannade oväntat, och tågmästaren pratade skärrad i högtalaren och sa att han behövde bli avlöst. När passagerarna frågade vad som hade hänt fick de inget besked. Tiden gick (tåget stod stilla tre timmar och passagerarna bussades till slut hem, utom de fem som inte fick plats i bussen) och de mer och mer irriterade passagerarna fick ingen information alls.

Till slut hittade en av passagerarna information på Göteborgspostens internetsidor via sin mobiltelefon om att det var en tågklarerare som fått lov att köra mot rött. När han konfronterade tågpersonalen med den informationen följde ett samtal mellan personalen och SJ per telefon. Det slutade med att personalen fick beskedet att inte informera passagerarna. Efter ytterligare påtryckningar från passagerarna hade personalen medgett vad som hänt, men sagt "men om nån frågar så är det inte jag som har sagt det".

Fantastiskt hur dåligt ett sådant företag som SJ är på att anpassa sin kommunikationsstrategi till de nya informationsflödena.

/Simon

infontology, kommunikation

Övervakningssyndromet -- vår "kultur" i ett nötskal

Apropå den vid det här laget, tacksamt nog, hårt kritiserade s k FRA-lagen, kan det finnas anledning att ta en lite allmännare funderare kring vad man skulle kunna kalla "övervakningssyndromet". (Kolla gärna Oscar Swartz sammanställning av sina många inlägg i FRA-debatten.) FRA-lagen kan tyckas vara  en ganska specifik politisk medborgarfråga, men i själva verket är den, vill jag påstå, ett av otaliga tecken på att man gör "det" för att man kan göra "det". Och det finns (ännu?) ingen allmän konsensus kring någon värdehierarki som skulle kunna säga, tillräckligt kraftfullt, NEJ TACK.

Vad är då "det"? Det är att på alla områden hela tiden konsekvent sträva efter att utvidga den teknologiska kontrollen över så många områden som möjligt. Denna kontroll kan vara harmlös, om den ses som ett isolerat fenomen, såsom t ex ett trådlöst sensornätverk för övervakning av miljövariabler, eller att använda bussburna sensorer för att förbättra trafikförhållandena i städer. Lite mera ambivalent kan det kännas att mobiler avslöjar människors vanor, eller att automatisk igenkänning av onlinebilder blir möjligt. Direkt personligt börjar det kännas, när intelligenta maskiner kan känna igen emotionella tillstånd hos människor, eller "läsa tankar". Men lägg ihop detta med allt annat av samma slag -- vad har vi då?

Man måste se FRA-lagen mot denna generella bakgrund. Dynamiken i den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen har ända sedan 1600-talet verkat allt kraftfullare i denna riktning. I den mycket läsvärda artikeln Masters and Possessors of Nature i senaste numret av The New Atlantis skriver Thomas W. Merrill om hur René Descartes och vetenskapen i hans efterföljd betraktade allt naturligt som kaotiskt, medan perfektion är något som hör det artificiella till. Om människan vill bli autonom, kunna följa sina egna idéer i stället för att vara föremål för naturens nycker, så måste hon alltså skaffa sig kontroll.

The new model of the genuine knower is no longer the theoretical spectator of the heavens but the artisan whose knowledge is know-how and whose final object is power.

With that Descartes announces the technological project, justified by the material benefits it brings to humanity at large. He envisions "the invention of an infinity of artifices that would enable us to enjoy, without any pain, the fruits of the earth and all the goods to be found there."

Det paradoxala är att just denna utveckling, nästan fyrahundra år senare, har genererat en teknologisk miljö som verkar kunna bli närapå lika "kaotisk" som den som tillskrivits naturen. I detta läge fortsätter man dock konsekvent att göra saker i samma anda. Om samhället självt genererar "kaos", så måste även detta bringas under åtminstone vetenskaplig men helst också teknisk, kontroll. Det hela har blivit en självförstärkande spiral av artificiell komplexitet, ett system som vi människor har gjort oss så beroende av, att vi har svårt att tänka i några andra banor över huvud taget -- annat än på fritiden.

Detta är den verkliga kontexten för "övervakningsdebatten" och den innebär, att vad riksdagen än beslutar angående FRA-lagen, så kommer den i vårt samhälle inbyggda ambitionen att kontrollera allting -- på gott och ont -- att finnas kvar. Var går gränsen för när det blir mera ont än gott?

/Per

 

Google street view som augmented reality

Ni vet augmented reality, där man tar verkligheten och lägger till ett lager av information ovanpå? Kan göras rätt snyggt med Google Street view om man har en telefon med en kompass i, så att bilden i telefonen följer med när man vänder sig om... Som i den första videon av Googles öppna applikationsplattform Android, här:

Såg inte riktigt vad det var för en telefon, men nån sorts HTC Touch tror jag. Intressant om man kan köpa en sån och bara installera om operativsystemet på den...

Länk från pelles via mitt del.icio.us-nätverk. /Simon

infontology, perspektiv, visualisering

Ert konto har markerats för radering

Hur länge kan du lämna eposten utan att gå igenom din inbox, ens under semestern?

Jag fick det här mailet från webbhotellet som har hand om infontology.org som följd av ett misstag från deras sida!

Ert konto x12345 (infontology.org) har markerats för radering 2008-06-10 (YYYY-MM-DD).

En till varning kommer att skickas ut 3 dagar före raderingsdatumet.

Om uppsägningen är felaktig kontakta oss snarast på adressen info@space2u.com eller på telefon 0613 - 722550

Jag har alltså tio dagar på mig. Bra då vet jag. Jämför med en vräkning ur en lägenhet, eller nån som inte längre kan betala sina huslån.

/Simon

digital infrastruktur, infontology

Veckonummer i OS X och iCal

Det är lustigt hur svårt det är att visa veckonummer på en Mac, och framför allt i kalenderprogrammet iCal. Söker man på olika lösningar så hittar man bara möjligheten att prenumerera på en kalender som visar veckonummer som heldagsaktiviteter i iCal. Det kan man exempelvis göra här hos Oops.

Men genom att ändra datumformatet kan man få veckonumren att visas på lite andra ställen också. OS X har fyra olika datumformat som programmen använder på olika ställen. Ändrar man i dem kan det leda till att datumformaten ändras lite varstans i datorn, så man får se upp.

Den här dialogrutan tillhör Systeminställningar. Formaten som visas under Datum är i ordning uppifrån: Fullt, Långt, Normalt och Kort. (Lägg märke till att det "normala" formatet är kortare än det "korta" formatet...)

I det långa formatet har jag lagt till veckonummer, genom att ändra i dialogrutan som man får upp genom att trycka på Anpassa. Vill man ha ordet "Vecka" med skriver man helt enkelt in det.

Här kan man dra och släppa olika komponenter så att man får sitt datumformat som man vill ha det. Formatet "Fullt" är det som används i menyraden när man klickar på klockan.

Och i iCal kommer veckonummer att visas på de "uppgifter" där man har satt ett datum för "klart senast". Så här:

/Simon

infontology, komplexitet

Med datorn uppkopplad på eftersitsen

Man ska ta vara på alla tillfällen då ens etiska sinne prövas -- omdömet ändras fort när det är något som har med teknik att göra. Se på bilden -- den föreställer en eftersits efter en konsert där jag spelade. Vi sitter i skenet från stearinljus med den goda buffé-maten i ena handen och den 3G-uppkopplade datorn framme på bordet. Det var ju hockey-final...

1. Det är (än så länge) anmärkningsvärt med en dator på bordet på en eftersits. Hur länge till är det det?
2. Mobilt internet börjar komma och skulle kunna ta upp kampen med wifi-molnen över städerna som det talades om bara för några få år sen.
3. Det är alltid fint med stearinljus på sommaren när dagsljuset utifrån lyser upp lokalen från fönstren... :-)

Slutet av matchen avnjöts i bilen genom skogarna hem mot Växjö. Den största delen av tiden hade vi inte täckning utan fick lita till radion, och ett tag hade vi en fördröjning på ungefär 3 minuter, så man kunde liksom se "reprisen" på det man hörde på radion på datorn...

Och ja, det var en spännande match även på detta sätt...

/Simon

infontology, kultur

Det radikala alternativet och dess tveksamma arvtagare

Jag fortsätter lite till med fundamenten:

Den framväxande naturalismen ("nymaterialismen") i den vetenskapsinspirerade filosofin kan också kallas för "emergentism". Anden eller medvetandet emergerar -- uppkommer automatiskt ur -- själva materiens successiva organiserande av sig själv. Detta är kosmologiskt och metafysiskt sett en invertering och temporalisering -- utsträckande i tiden -- av den traditionella, icke-modernt (ny)platonistiska doktrinen, att anden eller medvetandet manifesterar sig i (men är inte) materien.

I den naturalistiska monismen, nymaterialismen, är alltså anden något som uppstår under begränsade och begränsande förhållanden (naturligt urval etc). Därmed är den endast relativt autonom och strikt bunden till tillfälligtvis komplexa individer, vilka sönderfaller i sina materiella beståndsdelar när de dör. I olika former av platonism, däremot, är anden preexisterande och universell. Den är dock inte heller här egentligen autonom. Den är "tvungen" att manifestera sig -- den måste av nödvändighet "flöda över". Den materiella världen kan inte inte finnas, utan måste finnas.

Härvidlag är den kristna doktrinen om creatio ex nihilo -- skapelse ur intet, genom en fri viljeakt, med ett avsiktligt ändamål -- mera radikal än platonismen, mera totalt annorlunda. Vår fysiska tillvaro är här inte nödvändig, utan innebär en existensens gåva, som har en början i tiden men ett "slut" i evigheten och som därför måste förvaltas ansvarsfullt, i enlighet med Guds vilja -- den Gud som har skapat oss till sin avbild, men som i sig är totalt obegriplig för förnuftet (vilket innebär att det finns en aspekt av oss som också är just totalt obegriplig för förnuftet, hur mycket vi än försöker förstå saker).

Den västerländska humanistiska traditionen och upplysningstraditionen är i princip en sekulariserad variant av detta synsätt, i vilken emellertid människan själv placerar sig i Guds ställe, med sitt förnuft i högsätet. Människan bestämmer här själv -- tycker hon -- sitt värde, vad hon vill och vad ansvar handlar om. Samtidigt ersätts det eviga livet av Framtiden. Problemet är bara att humanismen saknar grundval; den är inte förankrad i någonting annat än människans skiftande tyckanden om vad saken gäller. Det mänskliga förnuftets yttringar är, som varje historiker vet, ytterst skiftande. Humanismen är "principiellt icke-principiell" och därmed är den, sakligt sett, lika fundamentalt menings-lös som darwinismen/nymaterialismen. Eller rättare sagt: till syvende og sidst utmynnar även humanismen i att överlevnad är det enda "värdet", oavsett vad denna överlevnad förnuftsmässigt råkar handla om vid olika tillfällen.

/Per

"A fragile mythology of the moment"

Ett välkänt alternativ till darwinismen är den kristna skapelsetron, i den mån denna tas på fullt allvar och inte bara ses som någon sorts poetisk metaforik. Ett mindre känt alternativ är den hermetiska och nyplatonska filosofins antagande, att allt som finns -- det vill säga existerar i tid och rum -- i grund och botten emanerar ur en transcendent Verklighet, det Absoluta eller det Ena, som i sig är oändligt ofattbart överflödande generös och på något obegripligt sätt levande. (Denna obegriplighet bör inte läggas den till last; vill någon på allvar hävda att universums tillstånd ”innan” den darwinistiska evolutionen kom igång är mera begripligt?) Sedan förtätas eller kondenseras denna emanation alltmer tills den antar materiell form. Hela processen "styrs" av vad Platon kallar "idéer", Aristoteles "former" och vissa andra "arketyper".

Jag har under många år, av och till, ganska ingående studerat dylikt  nyplatonskt tänkande, såväl i dess antika (Plotinos, Proklos, Filon m fl), kristna (Dionysios Areopagita, Maximos Bekännaren m fl), renässanshumanistiska (Ficino, Pico dela Mirandola, Fludd m fl) och moderna (Evola, Burckhardt m fl) former. (Klassificeringen av dessa som nyplatonister bör inte tas alltför bokstavligt; de talar dock i stor utsträckning i denna anda, men från olika traditionella utgångspunktrer.) Titus Burckhardt skriver just apropå evolution bl a:

The more conscientious among modern biologists either reject the transformist theory [Darwinism], or else maintain it as a 'working hypothesis', being unable to conceive any genesis of species that would not be situated on the 'horizontal line' of a purely physical and temporal becoming. [...]

All that paleontology proves to us is that the various animal forms, such as are shown by fossils preserved in successive earthly layers, made their appearance in a vaguely ascending order, going from relatively undifferentiated organisms -- but not simple ones -- to ever more complex forms, without this ascension representing, however, an unequivocal and continuous line. [...] What does this order mean? Simply that, on the material plane, the simple or relatively undifferentiated always precedes the complex and differentiated. All 'matter' is like a mirror that reflects the activity of the [supratemporal, eternal] essences, while also inverting it; this is why the seed comes before the tree and the bud before the flower, whereas in the principial [eternal] order the perfect 'forms' pre-exist. The successive appearance of animal forms accorrding to an ascending hierarchy in no wise proves their continual and cumulative genesis. [Mirror of the Intellect, s 36-37]

Jag behöver inte påpeka att darwinister anser att denna sorts tänkande -- i och med darwinismen -- är överspelat. Så t ex Daniel Dennett i sitt välkända försvar för en universell darwinism, Darwin's Dangerous Idea, vars hela argumentation går ut på att evolution i princip kan vara "självgående" på "det materiella planet", för att nu använda Burckhardts uttryck. I grund och botten finner jag dock Dennetts försök att ersätta all transcendent metafysik med en totalt immanent fysik lika lite övertygande som hans försök att förklara (bort) medvetandet i Consciousness Explained. Lika principiellt hållbar och mera tillfredsställande i mitt sinne är t ex David Skrbinas Panpsychism in the West eller, mera radikalt och "förplatonistiskt", Peter Kingsleys Reality. Den senare skriver t ex, helt riktigt i mina ögon:

Well over two thousand years ago, science as we know it was offered to the West with a warning tag attached to it: Use this, but don't be tricked by it. And of course, impatient little children that we are, we tore off the tag and ignored the warning. [...]

We pride ourselves on being able to separate fact from fiction, science from myth, but don't see that our science itself is what it always has been: a fragile mythology of the moment.

And so we come back to the fact that in Plato's Phaedo -- the first complete text still surviving to say the earth is a sphere -- the idea of a spherical earth is presented to us fairly and squarely as a myth. For this is no coincidence. It's not the result of some bizarre accident; of some strange freak of history or nature. It's because Plato's friends had taught him well. [ibid, s 253-254]

Frågan blir alltså inte vilken mytologi som är "mest sann" -- de är alla sanna och osanna var och en på sitt sätt -- utan vilken mytologi som bäst uttrycker, bevarar och främjar det vi innerst inne sätter mest värde på, eller kanske jag t o m ska säga: det som vi innerst inne bör sätta mest värde på. Idag är detta inte darwinism och filosofisk materialism.

/Per

Allt är automatiskt

Kunskapens faktiska innehåll kan inte skiljas från de premisser den vilar på. Ta den (ny)darwinistiska evolutionsteorin. Denna bygger på det metafysiska antagandet, att allt som finns och kan finnas i grund och botten är materiellt och historiskt, det vill säga tids- och rumsbundet. Det finns ingen reellt transcendent dimension i tillvaron. I begynnelsen var energi/materia. Från detta urtillstånd har allting annat – mitt och ditt liv till exempel – uppkommit med tiden, så småningom. Det betyder att du och jag har en absolut början och ett absolut slut i tiden och rummet och ingen annanstans. Det finns ingen ”annan stans”. Och så är det inte mer med det. Du och jag är infinitesimalt små utsnitt ur en extremt lång tidsföljd. Blink. Blink. Och så är det inte mer med det.

Darwinismen postulerar att materiens egenskaper, under vissa tillfälliga betingelser, medför att en automatisk evolution börjar. Du och jag är i grund och botten automatiska konsekvenser av en ofattbart tidsödande automatisk process. Att denna automatik inkluderar de automatiska konsekvenserna av tilfälligheter gör den inte mindre automatisk. Dess resultat är inte bestämda i förväg, men dess premisser är det. Det är som ett gigantiskt, universellt datorprogram, men utan programmerare och där programmet, körningen av programmet och själva datorn är aspekter av samma helautomatiska helhet. De kan urskiljas rent analytiskt (hur är det möjligt?) men ”egentligen” är allt samma, alltid samma. Någon principiellt annorlunda tillvaro för någonting, för dig och mig, är principiellt utesluten, har alltid varit och kommer alltid att vara.

/Per

Sväng höger

En cool användning av de nya positioneringsteknikerna är att kunna göra smart ruttplanering. DN skriver en liten text om hur UPS sparar 11,4 miljoner liter bränsle om året på att prioritera högersvängar framför vänstersvängar...

Tidigare "variant" av artikeln, från New York Times Magazine. /Simon

infontology, trafik

Folk ser inte ut så här längre

Wired har ett galleri med flygvärdinnebilder från "förr". Det står inte när de är ifrån, men allihop är roliga att titta på. Det jag undrar över är kvinnornas attityd, det finns något i deras uttryck som inte finns längre, något "positivt" och "självklart", men absolut inget som nog är "naturligt", utan allt är "kulturellt" och "inlärt". Det är kanske bara det att den sortens "kultur" inte finns längre.

Länk via BoingBoing. /Simon

infontology, kultur