Trots synnerligen
dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad
intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen
är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse,
som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket
tvingande. Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska
vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog
har förlorat – människans värdighet.
Harold
Pinter, Nobelföreläsning 2005
Liten frivillig övning i självreflektion för lugna, möjligen regniga sommardagar:
Vi lever i två världar, en tillfällig
och en meningsfull. I den tillfälliga världen härskar
omständigheterna, i den meningsfulla härskar ett avsiktligt
sammanhang. Från vår första dag i jordelivet utsätts vi, från
vår individuella synpunkt, för ett allt större antal tillfälliga
händelser. Vi försöker efter hand att få tankemässigt grepp om
dessa och i den mån vi lyckas ge dem ett för oss begripligt
sammanhang, får vi också en känsla av att kunna påverka skeendet.
Vi upplever att vi har en egen vilja.
När denna viljas utövande ställs
inför omständigheter som faller utanför ramen för vår
hittillsvarande upplevelse av mening, av sammanhang, framstår vår
situation som obegriplig, som meningslös. I det läget finns två
alternativ.
A. Vi kommer inte tillrätta med
situationens innebörd för oss själva och grips av ett allt
starkare tvivel på vår tidigare etablerade upplevelse av
sammanhang. Om situationen är av existentiellt allvarlig karaktär
är steget till panik och kaotiska känslor och beteenden potentiellt
mycket kort. Ofta uppträder då ångestutlösta kompensationer av
olika slag, vilka konsumtions- och underhållningsindustrin idag
beredvilligt tillhandahåller, för att nu inte nämna mindre legala
möjligheter. Sådan kompensation skjuter dock bara upp det
oundvikliga sammanbrottet. Alltså följer förr eller senare:
B. Vi inser att vår tidigare
upplevelse av sammanhang är otillräcklig och måste revideras eller
utvidgas med hänsyn till de nya, till synes tillfälliga
omständigheterna. Lyckas vi med detta, kanhända får vi hjälp, så
upphör situationen att vara hotande för vår meningsupplevelse. Den
kan fortfarande vara svår, men den är inte längre meningslös.
Dessa "alternativ" följer
som regel på varandra. A kommer alltid före B. Ett verkligt
alternativ blir A endast om man ger efter för paniken och
kompensationerna under en längre tid. Driften att åstadkomma B är
emellertid för de flesta så stark, att vad som helst som
medför detta tillstånd accepteras, mer eller mindre tillfälligt.
Den största skillnaden mellan
människor har att göra med det sätt på vilket B åstadkommes. Det
finns två möjligheter, inte fler. Vi kan kalla dem B1 respektive
B2.
B1 innebär att man själv under
uppbådande av alla sina själskrafter - förnuft, vilja,
studieförmåga, kärlek till sanningen - försöker förstå
innebörden i den situation man har råkat in i, till synes utan egen
förskyllan. Om man går igenom denna process, det vill säga upprepade
A/B-upplevelser medvetet några gånger, utan att omedelbart ropa på
hjälp utifrån, så kan man lära sig att varje ny, oväntad
situation innebär en möjlighet till ökad upplevelse och erfarenhet
av sammanhang. Återigen: Situationen kan förbli svår, men den är
inte meningslös och ur en medveten konfrontation med dess innebörd
kan ett genuint ställningstagande ta form. Det uppstår en insikt om
att det svåra inte nödvändigtvis endast beror på ens egen
okunnighet och oförmåga, hur verkliga även dessa än är. Inte
heller kan det hela enbart tillskrivas andra människors onda vilja.
Det finns andra krafter med i spelet. Vid en tillbakablick och
ständigt ökad förståelse av A/B-upplevelser kommer sådana
avgörande händelser att te sig icke tillfälliga; de blir på något
sätt vägledande. De visar sig ha en tydlig riktning.
B2 innebär att man, på grund av
personlig svaghet, oförmåga eller feghet, avstår från att på
allvar beträda den väg som B1 innebär. Man gör som "alla
andra", det vill säga i stället för att sätta sig ned och
med uppbådande av visst lugn tänka igenom saker och börja göra
efterforskningar, så ser man sig omkring i den mänskliga
omgivningen. Vad säger han? Vad säger hon? Inte kan jag avvika från
grannar, kompisar och arbetskamrater genom att verkligen tänka och hävda något
synbarligen egensinnigt. Inte när det gäller det här.
Visst, jag kan ha konstiga kläder, gilla märkliga viner, gå på
raveparty eller hoppa fallskärm - det kan man allltid konversera om
- men leva mig in i och börja leva en helt annan syn på livet...
never. Vafan, dom skulle ju kunna tro att jag blivit hällörad eller
nåt, för helvete.
Majoriteten av människorna i varje
given tid tillämpar på ett eller annat sätt B2. Det går inte att
göra något åt det. Det är en ofrånkomlig regelbundenhet som har
sin grund i att alternativ B1 enbart kan tillämpas av individuella
personer. Det går inte att lära ut en masse. Den här
sortens liv kan bara levas enskilt, idiotiskt, men naturligtvis inte
isolerat. Och det finns heller ingen anledning att på förhand anta
att givna, närvarande personer inte skulle vara förmögna att följa
B1. Det finns med andra ord ingen anledning att i förskott sortera
in folk i fack och säga att du och du och du passar inte för B1; ni
är dömda till B2. Så fungerar det inte. Men det är lika
verklighetsfrämmande att, i sina egna tankar och handlingar, utgå
från att alla givna, närvarande personer skulle kunna tillämpa B1.
Den som har kommit en bit på den smala vägen, som B1 kallas i en
känd skrift, vet att det enda som gäller från fall till fall, från
person till person, är personlig urskillningsförmåga, ens egen och
deras. B1:an vet emellertid också, att alla som för tillfället är
B2:or måste tillfredsställas på ett sätt som gör, att de inte
går förlustiga de omständigheter som främjar deras framtida
möjligheter att lämna den breda vägen och svänga in på den
smala. Om detta handlar all reell politik.
Alltså: Om de samhälleliga
omständigheterna konsekvent och offentligen främjar B2-reaktioner,
så är samhället av ondo för alla B1-strävanden. Det blir vi alla
lidande av i längden, även alla tillfälliga B2:or som inte verkar
begripa bättre, just nu.
/Per
Recent Comments